Jag
stirrar ut genom sovrumsfönstret. Decemberregnet vräker sin väta över asfalten
och får den att blänka i dunklet. En vindil tar tag i en man som kommer gående
på trottoaren. För att inte tappa balansen stannar han tvärt. Tar några
snedsteg. Han hukar, fortsätter med möda sin vandring. Så med ens. Mannen
stannar igen. Han vrider huvudet uppåt. Regnvatten strömmar över hans ansikte
och rinner nerför halsen. Han skrattar, tittar rakt på mig, höjer ena armen och
viftar. Som om han vill att jag ska ansluta mig till honom i en regnfest. Jag
slänger på mig en regnkappa och rusar ut. Plaskar genom vattenpussarna och
kommer fram till honom. Kastar mig i hans blöta famn.
Skönt med regnpositiva människor.
SvaraRaderaRegnblöta kyssar är inte heller så dumt.
SvaraRaderaVilket härligt möte!
SvaraRaderaJa att släppa loss och inte bry sig om att man blir blöt, kan vara härligt!
SvaraRaderaUnderbart!
SvaraRaderaÅh tack Pia!
Radera