Festen med stort F

Sorlet fyllde den enorma salen. Bruset ökade på skränet som sedan länge invaderat min hjärna. Medan jag vandrade längs borden och letade efter mitt namn, försökte jag tänka bort ljudet. Det funkade hyfsat ibland. Jag stannade upp. Mitt namn i snirkliga bokstäver.

"Blir ni min bordsdam?" sa han.

"Det verkar så", sa jag och log mot mannen med askgrått hår som vilade på hans axlar.

"Allison heter jag. James".

Hans röda kinder dallrade en aning när han nickade mot mig och sen drog ut min stol. Jag trängde mig förbi honom och damp ner. Han satte sig bredvid mig.

"Jag känner igen er från teve", sa jag.

"Kanske för att jag fick priset i fysiologi eller medicin", sa han och ögonen plirade  bakom glasögonens skimmer.

"Så bra. Kan jag få lov att ställa en fråga?"

"Visst. Det kan väl gå bra."

"Min tinnitus. Hur blir jag av med den?" frågade jag och pekade på mitt ena öra.

"Nu är det ju inte sådana besvär jag forskar på."

"Så synd."