Övermaga

Uppgiften var: Ta en bok. Slå upp valfri sida i mitten. Skriv en text baserad på fjärde meningen på sidan

Ur boken Nio Noveller av J D Salinger. Meningen lyder:

Jag talade om för henne att det, i mitt tycke, var lite övermaga uttalande, det borde hon själv inse om hon tänkte efter, att det var under hennes värdighet och att jag hoppades att det inte var signifikativt för henne att vräka ur sig sådant.

 Nu börjar det:

"Den kvinnan ger mig utslag!", ropade hon. "Stora röda blemmor som varar och kliar till förbannelse. Så urbota dum är hon."

Min hand som just omslutit ölsejdeln och var på väg mot munnen, stannade upp ungefär på halva vägen.  Fortfarande med glaset i luften tittade jag på kvinnan som satt mitt emot mig. Hon hävde i sig det sista av sin Tom Collins genom att hålla det stora vinglaset med foten upp mot taket och tömma resterande droppar rakt in i sin gapande mun. Först var jag helt stum. Sorlet från alla höga påstrukna röster i baren gled bort och luften blev kompakt tyst.

Utan att ha druckit mer av ölen, ställde jag tillbaka glaset på bordet så hårt att skummet gjorde vågrörelser och öppnade munnen. Jag talade om för henne att det, i mitt tycke, var lite övermaga uttalande, det borde hon själv inse om hon tänkte efter, att det var under hennes värdighet och att jag hoppades att det inte var signifikativt för henne att vräka ur sig sådant.

"Om det är det du hoppas på kan du glömma mig", replikerade hon. "Det är precis sådan jag är och vill vara. Övermaga?", fortsatte hon och drog med tumme och pekfinger över de våtblanka mungiporna. "Vad är det för löjligt gammaldags ord?"

Jag reste mig upp och slog en handflata i bordet. Det gjorde ont men jag låtsades inte om det.

"Då ska du slippa mig och mina löjliga ord hädanefter. Morsning och good bye", sade jag och klev iväg bort mot dörren.

Jag slängde upp den och gick.