En liten del av ett kapitel i mitt manus, där karaktären gör något som hon egentligen inte vågar:
Lena ångrade djupt att hon hade sagt till Rolf att hon hade bestämt sig för att börja träna. Dessutom med den självsäkra tonen hon hade använt och anklagat honom för att vara slapp som en tom och smutsgrå potatissäck. Det innebar att hon helt enkelt var hon tvungen att sätta igång. Första svåra momentet var redan klart. För tre veckor sen hade hon gått in på Friskis & Svettis på Kasenabbevägen. Först stack hon bara in huvudet och kikade in genom ytterdörren. Hade nog innerst inne hoppats på att receptionen skulle vara stängd. Varför den nu skulle vara det? Klockan var fem på eftermiddagen och de flesta kunder kom för att träna vid den här tiden. Lena gick in, tog av sig läderstövlarna och ställde dem i en hylla där det redan stod en massa bruna och svarta vinterskor. I strumplästen tassade hon fram och ställde sig i kö i receptionen. Kön var inte så jättelång. Fem stycken. Men det tog tid. Alla skulle lösa medlemskap och köpa årskort. En väldigt obegåvad tidpunkt hon valt att börja träna. Precis när alla andra också hade bestämt sig för att börja sitt nya hälsosamma liv. Januari 2004.
Lena ångrade djupt att hon hade sagt till Rolf att hon hade bestämt sig för att börja träna. Dessutom med den självsäkra tonen hon hade använt och anklagat honom för att vara slapp som en tom och smutsgrå potatissäck. Det innebar att hon helt enkelt var hon tvungen att sätta igång. Första svåra momentet var redan klart. För tre veckor sen hade hon gått in på Friskis & Svettis på Kasenabbevägen. Först stack hon bara in huvudet och kikade in genom ytterdörren. Hade nog innerst inne hoppats på att receptionen skulle vara stängd. Varför den nu skulle vara det? Klockan var fem på eftermiddagen och de flesta kunder kom för att träna vid den här tiden. Lena gick in, tog av sig läderstövlarna och ställde dem i en hylla där det redan stod en massa bruna och svarta vinterskor. I strumplästen tassade hon fram och ställde sig i kö i receptionen. Kön var inte så jättelång. Fem stycken. Men det tog tid. Alla skulle lösa medlemskap och köpa årskort. En väldigt obegåvad tidpunkt hon valt att börja träna. Precis när alla andra också hade bestämt sig för att börja sitt nya hälsosamma liv. Januari 2004.
Nu
var hon på väg till sitt första pass. Lena hade valt jympa bas. Bäst att inte
gå ut för hårt. Risken för att hon skulle känna sig klumpigast och sämst var
mindre än på ett mer avancerat pass. I omklädningsrummet kastade hon hastiga
blickar på de andra som höll på att klä om och la märke till att alla
kroppsvarianter figurerade. Och alla åldrar, konstaterade Lena medan hon drog
en luftig suck. Hon tittade på armbandsuret. Fem minuter till passet skulle
börja.
En situation man känner igen.
SvaraRaderaSkrivkontrakt? Nu får du berätta.
Till Kalle Byx: Nja :-). Skrivkontakt utan rrrr. Jag är med på ett forum på FB som Ann Ljungberg administrerar och är coach. Hon kommer att ha webseminarier etc och alla medlemmar kan ställa frågor till henne eller varandra. Ibland lägger Ann ut skrivutmaningar, som den här gången, att vi skulle skriva en scen där en av våra karaktärer i det manus vi skriver på gör något som hen inte egentligen vågar. Gå med du också :-)!
RaderaEthel - jag tycker du gör tillbakablicken i första stycket bra, med tanke på att tempusbytet vid återblickar kan vara krångligt (som några diskuterat på facebooksidan). Det sker sömlöst och naturligt.
SvaraRaderaI andra stycket känner jag mig mer distanserad från berättelsen och jag tycker det första stycket är bättre. Jag tror det har att göra med att andra stycket känns mer som en beskrivning än att jag faktiskt ser/känner handlingen och huvudpersonen.
Första stycket innehåller små passager som gör att jag känner att jag får mer inblick i Lenas inre, till exempel "En väldigt obegåvad tidpunkt hon valt att börja träna" = det känns som att det är Lena som anklagar sig själv, och inte bara ett konstaterande från berättarrösten. I andra stycket däremot beskriver berättarrösten vad som sker inom Lena, men den metoden ökar distansen.
Hoppas du förstår hur jag menar. Bra skrivet.
Tack för bra kommentarer! Ska gå igenom texten mer noggrant. Tanken var att följa Lenas tankar, inte att en allvetande berättarröst skulle beskriva.
Raderaskulle vilja ha mer miljöbeskrivning: hur ser det ut på Friskis, luktar, hur ser de andra ut, stämningen.... kan de va nå´t?
SvaraRaderaRätt Gunilla, jag skrev bara rakt upp och ner och utan att tänka. Du har helt rätt!
Radera