Bussen

September 1967, Anna och Mats har bestämt att äta lunch i skolans matsal tillsammans. Nu är hon på väg till skolan.

Anna klev på bussen. Hon la märke till att chauffören gav henne en lång blick. Äckliga gubbe, tänkte hon och slank ilsnabbt förbi honom, det är inte för dig jag har klätt mig fräckt.  I ögonvrån såg hon att han vände på huvudet för att kunna följa hennes väg ner genom bussen. Hon satte sig ner på ett säte. Anna gjorde en ful grimas åt att någon hade roat sig med att dra upp långa trådar ur det blågrå randiga tyget. Eller det kanske var lika mycket vid tanken på honom där framme bakom ratten som hon grimaserade. Långsamt och sävligt la busschauffören i ettans växel, satte på blinkersen, foten på gaspedalen och sen rattade han den tunga bussen ut på Bergslagsvägen.

Anna kunde inte låta bli att fundera på hur det skulle vara att vara intim med gubben. Hur det skulle kännas att låta honom dra ner blixtlåset i jeansen. Hon gjorde en grimas igen. Så snuskigt. Varför tänkte hon så? Det var inget hon skulle vilja uppleva i verkliga livet. Han var en gammal gubbe bara.

Mats däremot, såg hon fram emot att få träffa. Anna hoppades att hon inte skulle vara alltför nervös när de möttes på lunchen. Att hon skulle sitta där mitt emot Mats och känna sig fånig och dum. Helt tom på ord. Skulle han gilla hennes snäva byxor? Var de för snäva? Hon tänkte på chaufförens ogenerat uppspärrade ögon. Nu var det för sent. Ingen återvändo.

Anna reste sig upp och gick fram till utgången mitt i bussen. I den breda backspegeln såg hon hans stirrande ögon.