Mamma

Var det en knackning på dörren? Det lät mer som om någon rafsade på dörren. Anna tittade upp från kudden. Dörren öppnades en aning i taget och till slut stack ett välbekant ansikte fram. Mamma.

– Har du sovit?

– Jag tror det, svarade Anna och upptäckte att hon fortfarande inte hade tagit av sig sina kläder.

Vid anblicken av sin förstörda dräkt drog stråk av melankoli genom magen. Mamma öppnade dörren helt och klev in i rummet. Hennes guldbruna permanentade hår var proppat med stora papiljotter, hon hade fyllt i svarta skarpt bågformade ögonbryn och målat läpparna rosa. Klädd i puderrosa rundhalsad jumper i mohair och brunrutig snäv yllekjol gav hon intryck av att hon var på väg ut på lunch med några väninnor. Anna log för sig själv. Mamma kunde inte tänka sig att klä sig i långbyxor annat än när hon och pappa ibland gick på långpromenad på söndagar. De gick långt. En gång hade hon följt med. Traskat och traskat, ända från Kolsva till Gisslarbo och tillbaka. Nästan en mil fram och tillbaka.

– Anna, sa mamma i en mjuk ton, oroa dig inte för gårdagen. Pappa flyger till LKAB imorgon bitti. Han kommer att vara borta hela veckan. Och idag är det golfrunda på klubben. Tar hela dagen.

– Mamma, hörde du? Inatt?

– Ja, jag hade lagt mig, men jag hörde. Kom upp nu. Ta ett varmt mysigt bad och sen ska du få frukost. Jag har bakat både frallor och kanelbullar.

Anna sniffade i luften. Hennes näsa uppfattade en skön blandning av nybakat matbröd och kanel. Doften svepte bort tungsinnet och hon kände med ens hur hungrig hon var.

– Mamma, kan jag inte få frukost först? Jag dör av hunger.

Anna kastade benen över sängkanten, ställde sig upp och började ta av sig. Nu såg hon att till och med de nya vita bomullsunderbyxorna med spetskant och den tillhörande behån var nersölade av intorkad lera.

– Det går att tvätta, Anna, sa mamma och pekade på hennes underkläder. Och det är klart att du ska få frukost först. Nu ska vi ha en fin söndag tillsammans, bara du och jag.