Han reagerade inte

- Hej då! Nu åker jag hem.

Slut på första dagen på nya jobbet. Trött, trött i huvudet. Ska bli skönt att komma hem, slänga sig i soffan, trycka på fjärrkontrollen och inte tänka en enda vettig tanke till förrän imorgon. Jo, det förstås, konstaterade hon medan hon i maklig takt gick ner för trapporna, sköt upp porten och gick ut på gatan. Innan jag slutar tänka måste jag göra i ordning en lätt kvällsmåltid. Kanske en mogen avokado på en handfull ruccola, skivade bifftomater, fint hackad rödlök, översmulad ädelost och duttad salladsdressing över det hela, tänkte hon. Åh jäklar vad sugen jag blev. Hon skyndade på stegen. I nästa ögonblick stannade hon upp. Var ställde jag bilen? Jo, men det var ju där borta, i parkeringshuset. Vilken våning var det? Hon stod i hissen. Vilken knapp skulle hon trycka på? Var det inte längst ner under markytan? Hon tryckte på – 1. Klev ut på parkeringen. Bara några få bilar stod kvar på de gulmarkerade rutorna. Var är den? Nej, inte här. Alls. Hon vände på stället och gick tillbaka till hissen. Åter igen tog hon klivet in. Stod villrådig. Jaha, det är väl bara att ta en våning i taget då. Efter att ha kollat alla sex våningarna tvingades hon konstatera att bilen inte fanns någonstans. Ut på gatan. Ångest blandad med ilska började krypa i kroppen. Jäklar också, hur dum får man vara?! En man i blå overall gick på andra sidan gatan.

- Hallå! Jobbar du här?

Mannen reagerade inte, lufsade helt enkelt vidare ner för gatan, med ryggen mot henne.

- Hallå! skrek hon i en högre tonart.

Äntligen stannade han upp, vände sig om och betraktade henne.

- Jo, ursäkta, men jag kommer inte ihåg var jag ställde min bil i morse. Finns det något mer parkeringsgarage i närheten, än det där? sa hon och pekade åt det håll hon nyss kommit.

- Nej.

- Var kan jag ha ställt den då?

Han ryckte på axlarna.

- Hur ska jag veta det?

Nej, det var en berättigad fråga. Jag skiter nog i honom, tänkte hon och vände på klacken. Men, där stod den ju, mitt framför henne. Parkerad på gatan. Hur i helvete? Hon gick fram till den, sökte med handen efter axelremsväskan. Tomt. Det hängde ingen väska på högra axeln. Handen famlade över andra armen. Nej, inte där heller. Ingen väska och ingen bilnyckel.