När Emma kom hem från skolan väntade mamma på henne. Bordet var dukat med en vit assiett med en nygräddad kaneldoftande vetebulle på och ett stort glas iskall mjölk. Emma slängde av sig sin röda täckjacka på golvet i hallen. Satte sig vid köksbordet, tog ett stort bett på bullen medan hon tittade ut genom fönstret. Granntanten på andra sidan gatan stod i trädgården. Hon var upptagen med att hänga stora vita lakan på tork. Tvättlinorna var fastsatta mellan två äppelträd och räckte över hela den stora trädgården. Det blev många lakan att tvätta, eftersom familjen bestod av sex syskon, tre killar och tre tjejer och deras mamma och pappa. Emmas familj var bara fem stycken. Mamma, pappa, Dennis, Anna och Emma. Det var så roligt med mamma, för hon var jämt glad och pratade mycket. Emma tyckte om deras pratstunder på eftermiddagarna, innan de andra kommit hem. Alltid hade mamma något roligt att berätta eller också frågade hon hur skoldagen hade varit.
Emma hörde ytterdörren öppnas. Någon grymtade. Pappa, det måste vara min pappa, hann Emma tänka.
- Emma!hörde hon pappa ropa. Vad är det som ligger på golvet här innanför dörren?
Det klack till i hennes bröst. Jackan! Hon hade bara slängt den ifrån sig när hon kom. Emma kastade sig upp ur stolen och sprang ut i hallen. Där stod pappa med armen utsträckt och jackan hängande i pekfingret.
- Emma! Det här är inte första gången! När ska du lära dig att vara rädd om dina saker? Jag vill inte trampa på din jacka det första jag gör när jag äntligen får komma hem
.
- Pappa, förlåt jag glömde bort.
- Upp på ditt rum! Marsch! Du har väl läxor att göra. Nu vill jag ha lugnt och tyst i huset.
50-tal? Bullbakande mamma, granntant som hänger tvätt och sträng pappa som vill vara i fred när han kommer hem.
SvaraRaderaBra.
SvaraRaderaFick oxå en stark 50-talskänsla
SvaraRaderaJättefin text! Bravo! :)
SvaraRadera