Förberedelse

Det absolut jobbigaste med att ha ett arbete var de ihållande evinnerliga förberedelserna med lunchboxar. Ständigt satt problemet och skavde i nacken. Hade hon något hemma att ta med sig? Skulle hon bli tvungen att ta sig tid att gå till ICA-handlaren på Kungsladugårdsgatan efter jobbet, trots att hon egentligen inte hade tid? Att äta på arbetsplatsens lunchrestaurang var fullständigt uteslutet. Den maten var hafsigt iordninggjord. Kocken lyckades alltid med att förstöra ingredienser som kanske från början varit helt OK. På salladsbordet låg ofta gammal sunkig kålsallad, som blivit grå istället för vit, de kokta morötterna var sega och mjuka och tomaterna smetiga och iskalla. Hon fick uppkastningskänslor, det gick inte att svälja.

Någon gång ibland åt hon på lunchkrogen, när hon helt enkelt inte haft en minut över. Jag överdrev nog, tänkte hon medan hon slängde upp dörren till matsalen, klart att det går att äta. Men varje gång blev en besvikelse. Du är bortskämd, sa en arbetskamrat, alldeles för kräsen. Det viktigaste är väl i alla fall att man blir mätt? sa hon och slevade in överkokt grågrön broccoli.