– Vad tar du dig till?!, skrek hon, vilket gement tilltag, gastade hon efter den breda ryggen med ljusbrun svajande kalufs som sprang med långa steg åt motsatt håll.
Men det blev givetvis ingen reaktion. Ryggtavlan försvann snabbt bortåt Nordsta’n. Ingen idé att springa efter. Skulle aldrig gå att hinna ifatt. Vid närmare eftertanke hade hon nog inte vågat även om hon hade varit yngre, haft flinkare ben och därmed en rimlig chans.
Det var inte första gången. Vad var det med hennes utseende som drog till sig väskryckare? Såg hon så hjälplös ut? Svag och klen?
– Kan du ta det till dig?, frågade hon sin väninna när hon alldeles för sent kastade sig in på caféet där de gjort upp om att träffas, jag blev rånad på vägen hit. Tur att jag bara hade boken jag lånade av dig och en hundring till fika i väskan.
Bra, gillar det konkreta som en geografisk referens, "Nordstan", ger texten.
SvaraRaderaSom alltid ett mycket behagligt flyt i din text (trots mindre behagligt innehåll)!
SvaraRaderaEn rak text med bra flöde. Gillar också att du placerar in texten konkret på en plats. Det blir lättare att måla upp bilder för sitt inre då.
SvaraRaderaTycker om :)
SvaraRaderaStackars människa min mormor vart det en gång.
Idioter.
ja Ester kände igen ordet. Dom har en äldre fröken på förskolan.
Inga tilltag nu pojkar och flickor brukar hon tydligen säga.
Tycker din text flyter på bra.
SvaraRaderaVid den här tiden på dygnet är det mesta sagt. Det är bara att instämma.
SvaraRadera