Val

När jag tittade upp stod de två kvinnorna och stirrade på mig. En av dem tecknade åt mig att gå med. Rummet vi kom till, efter att ha gått nerför och uppför så många trappor att jag tappat begreppet om var i byggnaden vi befann oss, liknade en fängelsecell. Kala stenväggar, fuktig luft och långt upp, strax under taket, en gallerförsedd glugg. Längs ena väggen var en brits placerad. Jag hann inte reagera innan dörren slog igen bakom mig.

Jag hade inget val. Måste hitta ett sätt att fly. Jag var sannerligen en riktig novis när det gällde att känna till hur man flyr ur fångenskap. Imorgon måste jag vara långt härifrån. Gluggen var utesluten. Även om jag på något sätt skulle kunna ta mig upp dit fanns risken att fastna. Vilken förnedring att hittas halvvägs ut. Tanken var faktiskt komisk. Jag skrattade till. Mitt skratt lät som ett skrik på hjälp.

Order

I förvirringen av hans plötsliga uppdykande gjorde jag en ansats att resa mig upp. Med ena handen visade han att jag skulle sitta kvar.

”Nu börjar vi analysen”, sa han och satte sig ner i stolen bredvid min. ”Du och jag.”

”Analysen?”

”Du kan inte bli min hustru utan en ordentlig prövning”, sa han och betraktade mig ingående.

”Förlåt?” sa jag och undrade om han hörde darrningen på rösten.

”En direkt order från mig som härskare; du kan inte vägra. Du ska utbildas. Mina assistenter märker omgående om du är lämplig. Vila nu, i morgon blir det en dag fylld med aktiviteter. Vill du fråga något innan jag går?”

Han pratade fort men jag hade förstått allt.

”Vad händer om jag inte klarar testerna?”

”Då blir du levande begravd.”

”Vad?”

Det högg till i magen.

”Våra traditioner är tuffa men rättvisa. Ät nu”, sa han och nickade mot bordet där det stod en stor tallrik överfylld med frukter och grönsaker.

Jag ville bara kräkas.

In spe

 Det stora karet var fyllt med hett vatten. Täta moln av ångor steg mot taket. Svetten på kroppen hade torkat och svalnat och nu skakade jag istället av oavbrutna frossbrytningar. Kvinnorna drog av mig mina smutsiga kläder, byxorna var stela som om de impregnerats med lort. De tecknade åt mig att kliva i. Jag gav till ett rop av den plötsliga hettan mot huden. Samtidigt var det en skön känsla. Långsamt lät jag kroppsdel för kroppsdel sjunka ner i vattnet.

Jag satt nersjunken i en stol med utsikt över dalen. Luften var sval men ändå ljummen. Jag hörde fåglar kvittra. Framför mig på ett bord stod en mugg rykande te. Jag tog en klunk. Den starka smaken fyllde munnen, en blandning av ingefära, mynta och salvia. Kroppen var öm efter kvinnornas kraftiga massage. Styrkan i deras händer var mäktig. Att arbeta sig igenom muskel för muskel, del för del. Smärtsamt för min kropp samtidigt som det var skönt. En sensuell upplevelse. En rörelse i ögonvrån fick mig att vrida på huvudet. Där stod han.

"En fräsch drottning i spe, förmodar jag", sa han.

Utsökt

 Med långa kliv kom han rakt mot mig. Jag insåg att det var omöjligt att fly. Han var snabbare än jag. Djungeln var hans hem. Jag avvaktade. Han sträckte fram en rödfärgad hand med sorgkantade breda naglar. Jag tog den, med ens medveten om mitt svettblöta tunna linne. Hur avslöjande det var. Det kraftiga greppet om mina fingrar gjorde nästan ont. Han ledsagade mig in i mitten av ringen med män. De formerade sig i en rad bakom mig och mannen.

Vi vandrade iväg. Alla utom jag var barfota. Jag kände mig klumpig i mina tjocka läderkängor. Under tiden vi gick hummade männen dovt bakom oss i takt med våra steg. Efter en stund bredde en stor öppen plats ut sig framför oss. Högt uppe på ett berg beklätt med djupgröna täta buskar var en hög stenbyggnad placerad. Jag fick en förnimmelse av att det var kungens palats. Platsen för makteliten med god överblick över alla undersåtar och tidigt upptäcka fiender som närmade sig.

En räcka trappsteg slingrade sig som en lång orm uppför klippan. Det var till den trappan vi var på väg. Mannen släppte min hand och med viftande händer och gutturala rop visade han att jag skulle gå uppåt. Med ett tjugotal män bakom mig började jag klättringen uppåt. Det dröjde inte länge innan jag flåsande var tvungen att stanna. Hans valkiga händer som tryckte hårt i ryggen tvingade mig att fortsätta.

 ”Du ska bli vår nya drottning!”

Jag stirrade på mannen som satt i en enorm stol längst in i den stora salen.

”Du ska bli min hustru.”

Det ekade i rummet. Hans ord studsade runt väggarna och gav intryck av många mörka röster. Männen hade med milda knuffar tvingat in mig i stenpalatset. Nu stod jag framför den person som hade makten. Så slog det mig. Jag hade inte insett förrän nu varför jag förstod orden han yttrade. Han pratade portugisiska.

”Min ärade maka. Vi har väntat länge på dig. Utsökt", sa han och log.

”Men …?” sa jag och slog ut med armarna. ”Jag är en främling.”

”Shh …” sa mannen och knäppte med fingrarna. Genast uppenbarade sig två kvinnor i en öppning bakom honom som jag inte lagt märke till. Barfota gled de ljudlöst fram till mig och höll mig varligt i varsin arm.

”Du behöver tvättas”, sa han.

Kvinnornas grepp hårdnade och jag hade inget annat val än att följa med. Ögonblicket innan vi försvann ut vred jag på huvudet. Salen var tom. Alla männen var borta. Kungens stol var tom.

Olja

Leguanen stod stilla och jag stod lika stilla. Så hux flux, utan förvarning, blev jag medveten om att den glidit ner bakom några grova lianer som sträckte sig mot himlen, längre upp än jag kunde skönja. Jag beslutade mig för att gå förbi. Inget hände. Bara kakaduor som skränade i öronen och en vrålapa som hördes hojta.

Jag hittade en stig som jag slog in på. Den måste människor ha trampat upp. Jag vet inte hur länge jag vandrade. En vattenflaska hade jag som tur var lagt ner i ryggsäcken. Nu var den tom och det sved i magen av hunger. Hela kroppen var indränkt i svett. När jag drog med fingrarna över armen fick jag en förnimmelse av jag var inoljad. Kladdigt och halt. Abrupt stannade jag. Röster. Människor fanns i närheten. Jag lämnade stigen och smög. De kraftiga trädstammarna fick ge skydd när jag tassade framåt. Närmre. Nu var de nära. Jag kikade. Ett gäng nakna män målade med kroppsfärg i olika snirkliga mönster utförde en blandning av dans och självförsvarskonst. En av dem brast ut i ett högt tjut. Jag hajade till. Det lät likadant som om ett ångloks tutande. Exakt samma som nattåget jag åkte med från Macapá till Santarém på väg till Manaos häromdagen. Till alla turisters förnöjsamhet körde de fortfarande med ånglok. Hade den här mannen hört det ljudet? Så tystnade han och stirrade rakt mot den plats där jag gömde mig.

Lax

 Innan jag hann reagera hade den landat på min handflata. En trollslända med guldglänsande kropp och fyra vingar som skimrade i solstrålarna. Sländans lätta beröring mot huden kittlade. Den betraktade mig med perfekt rundade fasettögon som fick mig att associera till ett hallons yttre skikt av små pärlor. När den lyfte och flög iväg följde jag efter. Då och då vände den och kom tillbaka, som för att stämma av att jag kom med. 

Längre och längre in i regnskogen. Ljudet av fåglar och apor ekade. Bruset från vinden som fick de höga träden att vaja och mina steg mot marken fyllde den fuktmättade luften. Det tog bara några sekunder för mitt ljusgröna tunna linne att övergå i en mörk färg. Svetten strilade ner över panna och ögon. Jag drog med fingrarna över ögonen. En aning bättre, det irriterade inte lika mycket. Åtminstone gick det att uppfatta omgivningen. Överrumplad av insikten insåg jag att sländan var borta. Jag saknade min nyfunna vän. 

Emellan några grova trädstammar upptäckte jag att jag inte var ensam ändå. Ett par stirrande runda ögon. Den gröna kroppen med rutmönstrad hud, som påminde om sländans fasettögon, slutade i en lång fyllig svans. Jag rätade hastigt på ryggen och klev bakåt. Varelsen tog samtidigt ett par vajande steg mot mig. En leguan i original i verkligheten! Inte i ett teveprogram producerat av David Attenborough. Jag erinrade mig att han berättat att leguaner levde på frukter och blommor. Och en och annan lax om det fanns att tillgå. Kunde jag lita på det?

Fjong

 ”Den där fyllisen Roger.”

”Vad är det med honom?”

”Han kikar på mig.”

”Vad säger du?” sa Nina. ”Hur då? Varför?”

Herta spärrade upp sina vattniga blekblå ögon och putade med läpparna.

”Jag har kommit på honom med att kika in genom vårt sovrumsfönster. Jag har sett honom i spegeln.”

”Fy, det låter spöklikt.”

”En gång skulle jag precis byta om till nattlinne och stod där halvnaken. Jag bara skrek. Holger rusade ut men såg ingen. Han påstod sen att jag inbillade mig”, sa Herta och rynkade pannan. ”Men det gjorde jag verkligen inte! En annan gång vaknade jag på morgonen och skulle just kliva upp ur sängen. Då fick jag syn på honom i fönstret. Han bara stirrade med stora runda ögon. Jag kastade mig fram och slängde upp glasrutan. Då var han förstås borta redan.”

”Det är för jäkligt. Varför gör han det, tror du?”

”Gissa?! För att han får fjong förstås. Du tror förstås att en kvinna som jag inte kan hetsa upp en man, eller vad?” ropade Herta och höjde hakan igen.

”Det sa jag inte. Berätta vidare.”

”Då så. När Roger och Holger sitter vid köksbordet och dricker sprit och tjatar som två papegojor hela kvällen. Då finns jag minsann inte. Då låtsas han som ingenting. Det är som om jag inte existerade. Men jag har sett när han tror att jag inte ser. Den blicken. Han klär av mig med ögonen. Jag är tvungen att gå därifrån.”