Göran

Idag har jag använt två olika skrivutmaningar.

En var att använda följande ord i en text, i den ordningen: Olle, bord, päron, glädje, sjö, publik, träd, luft, tävling, norr.

 

+ skrivpuffen idag.

Göran grep tag i ollen som låg slängd på hallbordet. Det var en islandströja som han köpt på resan till Reykjavik för fem år sen. Den verkade outslitlig. Så mycket som han använt den och tvättat den. Otaliga gånger. Den hade fortfarande inte tappat formen. Elin hade köpt en likadan. Stickad i grått yllegarn med mönster kring halsen i mörkare grått. Men hon använde inte sin längre. Han visste inte varför. Från hallens fönster såg han att hon redan var ute i trädgården. Hon plockade päron som hon la i en korg. Det var hennes glädje i livet nu för tiden. Att ägna sig åt trädgårdsarbete. Han gick ut och ställde sig på trappen. Hon hade sett honom. Det förstod han på det lilla rycket i nacken. Utan att säga något gick han rakt förbi henne och fortsatte snabbt nerför grusgången. Han öppnade grinden  och vandrade ner mot sjön. Han kisade neråt det mörka vattnet. En hop med människor hade grupperat sig på bryggan. Som en publik som betraktar en scen. Han stannade vid den stora eken. Trädet var stort nog för att dölja honom. Det surrade av bin i luften. Han tittade uppåt. Tusentals insekter stimmade uppe i trädkronorna. När som helst skulle han bli stucken. Han tog ett steg bort. Mot bryggan. Nu såg han. En tävling pågick. Mannen näst i tur satsade länge. Han stod och vägde fötterna fram och tillbaka ett antal gånger. Häl, tå, häl, tå. Det såg löjeväckande ut. Till slut hystade hann iväg stenen norrut. Med ett plopp dök stenen rakt ner och sågs inte mer. Göran vände sig om och tittade upp mot huset. Han hann precis se Elin sätta sig i Volvon , slänga igen dörren och med gruset sprutande kring däcken åka mot stora landsvägen. Under ett kort ögonblick skymtade han hennes profil. Sen var hon borta.