Blixt

Vi hade en gymnastiklärare som hette Blixt. Det passade honom riktigt bra eftersom han var snabb. Både i tanken och i kroppen. Han gillade oss tjejer. Försökte charma oss hela tiden. Jag kommer ihåg en gång när han kom fram till mig och Helena på en tiominutersrast. Det gjorde förresten inga andra lärare. Bara om de skulle mota bort oss från något ställe där vi inte fick hålla till. Han kom så nära att vi började backa bakåt. Då tog han ett steg till. Och vi också. Så där höll det på. Tills våra ryggar stötte emot skolans hårda vägg. Precis då ringde det i klockan. Rasten var slut. Han vände på klacken och gick. En annan gång; vi hade anmält oss till danskurs i skolan. Vi skulle lära oss foxtrot och tango. Kursen hölls i gymnastiksalen på skolan. Det var inte Blixt som höll i kursen, men han var ändå på plats och vandrade utmed salens väggar med händerna på ryggen. Så med ens stod han framför mig och sa att vi skulle dansa. Han tog tag i min arm och drog ut mig på golvet. Det var en läskig känsla när han med svettiga hårda fingrar tog tag i min hand. Det var knappt jag stod ut tills dansen var slut. Jag rusade ut ur salen och sprang ända hem.