Loppet

Jag var bra med redan i starten. Hade trängt mig allra längst fram. Förvånad över mig själv, struntade jag i alla hatfyllda blickar och vassa armbågar som rev mig i sidan. Det fanns inget alternativ, jag skulle bara dit, vara först. Samtidigt som jag nådde raden av löpare i startfållan gick startskottet. Ljudet trängde långt in i min hjärna, triggade igång mig. Mitt lockiga hår flaxade runt öronen när jag ruskade på huvudet och jag tog det första löpsteget. Ingen hindrade mig, ingen var i vägen, inga hälar att undvika att kliva på, jag kunde ta det långa steget. Hela loppet igenom gjorde jag inget annat än sprang om mina medtävlare. Alla. Både män och kvinnor försvann bakom mig. Det här var min dag. Idag var jag vinnaren. Idag hade jag hittat min styrka.