En kvinnas halsband

Från övervåningen hördes sång. I min familj sjöng man aldrig. Det var därför jag blev så fascinerad. Det var en sommardag i mitten på juni. Jag hade gått fram och öppnat fönstret och slagit upp det på vid gavel. Det hade precis slutat regna och en blek sol började så smått värma upp den svala luften. Jag drog in atmosfären, intensiv och rik på fukt blandad med blommande syrener, långt ner i bröstet. Helt övertygad om att naturens dofter förstärks av nyligen upphört regn. Hennes röst bröt tystnaden. Den var lika klar som regndropparna som nyss avstannat. Klangen fick mig att tänka på pärlor i bleka pastellfärger. En kvinnas halsband, som brustit och likt toner strömmade ut över gården.