Jag längtar förtvivlat efter signaler att ljummare tider är i antågande. Fryser, fryser. Jag kryper in under mitt blå- och vitrutiga duntäcke, virar det tätt om kroppen. Flera varv.
Till sist blir jag tvungen att gå upp. Motvilligt slänger jag täcket åt sidan. Tar på mig min regnbågsfärgade morgonrock i tjock frotté, sätter fötterna i tofflorna i grisrosa ylle och går fram till fönstret.
När jag med ögon känsliga för ljus vippar försiktigt på persiennen ser jag en smal strimma gult längst ner vid den mörka himlens rand.
Ljuset, våren är på väg.
Hoppas du har rätt. Fint skrivet.
SvaraRaderaFint. Spännande med alla färger.
SvaraRaderaHoppfullt.
SvaraRaderaJag gillar också färgerna. Och hoppet.
SvaraRaderaTofflorna var bäst!:)
SvaraRaderaJag bär också på samma längtan. Den blir nästan större och djupare för var år som går.
SvaraRaderaVerkligen sant!
Radera