Hennes defekt

Hon undrar om det kan klassas som en åkomma att ha svårt att minnas. Bristen gör henne nervös. Speciellt då det oftast är tingen och uppgifterna på sin arbetsplats som hon glömmer. Tråkigt nog måste hon erkänna för sig själv att allt som handlar om jobbet är omöjligt att komma ihåg. Varenda gång hon är på väg till veckans återkommande avdelningsmöte, fladdrar det ängsligt i magen. Ska hon kunna svara om någon frågar henne något som hon borde veta? Oftast går hon ut därifrån med lättnadens fjädrande steg. Hon klarade sig den här gången också. Faktiskt, blev hon inte genomskådad som den bluff hon är.

För övrigt har hon ett fullkomligt blixtrande klart minne. Hon kommer ihåg irrelevanta, för länge sen, överspelade småsaker som ingen annan skulle offra hjärnkapacitet på. Som till exempel att hennes farfar i sin krafts dagar vägde 105 kg (han har varit död i fyrtio år), att hennes äldre systers lärarinna i första klass hette Karin Bröms och att telefonnumret till en av hennes barndoms olika hemtelefoner (de flyttade tio gånger under hennes uppväxt) var 021-14749.

Och när det gäller hennes privata intressen, skönlitterära böcker och franska filmer, är det ingen som kan mäta sig med henne. Stolt rätar hon på ryggen och värmen drar genom kroppen vid tanken på alla tillfällen, då hon har kunnat briljera med sina både djupa och breda kunskaper.

Hon grubblar ofta på om hon är ensam om sin defekt.