Hon la armarna runt knäna, kurade ihop sig som en boll i sängen. I gemensamma dubbelsängen. Deras dyrbara käraste ägodel och det allra första inköpet de gjort tillsammans. Oj, vad de hade provat, fnittrat och skrattat högt medan de i smyg hoppade och studsade i olika sängar. En gång på Hästens sängkläders butik på Wasagatan tog säljaren dem mitt i gärningen.
- Men, vad är det här? sa han, är ni vuxna, eller vad? Förstör ni sängen måste ni köpa just den här, bara så ni vet, la ha till men kunde inte låta bli att le en aning.
Det hade varit en investering, de var ense om det. Hon gungade till en aning med kroppen. Sängen kändes fortfarande lika stabil som när den var ny. Sibylla stirrade upp i taket i vit pärlspont. Varje morgon låg hon kvar i sängen en stund och tittade upp på de ljusa tiljorna. Några minuters kontemplation.
När förändrades allt? Det hade kommit gradvis, insåg hon. Ingen dramatiskt laddad allvarlig händelse. Det var inte bara Hasse, utan allt i livet. Misslyckat. HON var misslyckad. Värdelöst jobb, för små bröst, för degig mage, för tunt hår, kasst förhållande. Hasses knastertorra kommentar i går kväll dånade i huvudet:
- Jag som har sett äktenskapet med dig som mitt livs investering.
Underbart skrivet.
SvaraRaderaGôrbra.
SvaraRaderaTragiskt när verkligheten kommer ifatt.
SvaraRaderaSå sorgligt, och så bra skrivet.
SvaraRadera