En ny dag randas

Det är så besynnerligt. Nu, när jag inte behöver rusa upp varje morgon för att ta mig till jobbet, vaknar jag alltid strax före klockan sex. Under alla de långa åren som arbetstagare kan jag inte påminna mig att jag en endaste gång vaknat innan klockan skrällde till och skrämde slag på mig. Precis klockan sex. Det händer till och med nu för tiden att jag vaknar tidigare. Under några år hade jag ett jobb som krävde att jag gick upp klockan fem. Tanken på hur jag under den tiden varenda morgon var mer död än levande känns helt absurd idag. Inte en morgon utan att det kved inom mig, vilket helvete det var att behöva gå upp mitt i natten. Mitt i natten? Det är ju härlig morgon tycker jag nu. Numera känner jag ömhet inför tidiga morgnar. En innerlig skön förnimmelse när jag drar upp persiennen, tittar ut genom fönstret och konstaterar att nu randas ännu en dag i frihet.

Nu kan jag i lugn och ro släntra ut i köket. Ta fram en djup tallrik och göra i ordning frukost. Sätta mig ner och fördjupa mig i morgontidningen medan jag intar skedar med yoghurt och müsli och sen rundar av med en kopp kaffe. Inget och ingen avbryter mig. Jag sitter precis så  länge som jag har lust. Det är det här som är livet.