Porten öppnas och Lena hör orgelns djupa överväldigande toner. I
armkrok med sin pappa börjar hon vandra uppför altargången. De skrider fram,
sakta och rakryggat. Under ett ögonblick betraktar hon sin bröllopsbukett. Den
består av hårt lindade nejlikor i rosa och ljusgrönt. Några av blommorna har
redan torra skrumpna kanter. Hon vänder blicken framåt. Ser Adam som en diffus gestalt
långt där framme. Han står med ryggen mot prästen med händerna knäppta på magen.
Vänd rakt emot dem ser han ner för altargången. Väntar. Under tiden hon vandrar
blir han mer och mer påtaglig. Så ser hon honom tydligt. Han står helt stilla. Den
svarta hyrda smokingen är en aning för stor. Byxorna skrynklar sig mot de
blanka lackskorna. Några hårstrån hänger ner i pannan. Lena möter hans blick. Han
stirrar. Hon släpper sitt tag om pappas arm. Adam sträcker fram sin högra
hand mot henne. Hon tar den. Hans fingrar är kalla.
Låter inte bra det där. Men du har fångat det bra.
SvaraRaderaNervositet i ett nötskal!
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaDet bådar inte gott med kalla fingrar - bra skrivet!
SvaraRaderaKlorofyllfyllda & Lusöverfallna
Så bra skrivet. Som läsare vet jag inte vad jag ska tro. Är de lyckliga?
SvaraRadera