Med kniven gjorde jag långa skåror i det grånade träet. Jag
fick använda all den kraft jag hade i armen för att lyckas. Morakniven hade jag fått i present på min
15-årsdag. Med åren hade den blivit trubbig och ovass. Det en gång klarröda
handtaget hade nu en gråspräcklig nyans. Ljudet som uppstod när jag skar mot
bryggans yta fick mina axlar att, trots hettan, rista till i kalla rysningar. Vattnet
nedanför mig var i rörelse och den blågrå himlen ovanför reflekterades rakt in
i mina ögon. Blänket i vågorna bedövade mig. Med vidöppna ögon stirrade jag. Lågt formulerade jag orden de inristade bokstäverna bildade:
Ars amandi
Fotot från: http://www.flickr.com/photos/aaronknox/12066565885/sizes/z/in/photostream/
Berättat med känsla. Man blir nyfiken på ristaren och vad som hänt och fått personen att vilja rista just de orden.
SvaraRaderaFint skrivet. Det märks att du verkligen iakttagit bilden.
SvaraRaderaBra
SvaraRadera