Sysselsättning

Det var det som var så svårt. Att veta hur hon skulle bete sig för att vara en vän. Hon förstod inte. Var hon tvungen att ringa vännen med jämna mellanrum? Hon som inte alls gillade att prata i telefon. Det var bara läskigt. Varenda gång stod hon och vred sig runt sin egen kropp och körde fingrarna genom håret så att det stod rakt upp åt alla håll. Tänk om det blev tyst? Så pinsamt. Och var det så att en riktig vän alltid hade det rätta responsen på olika bekymmer? Om vännen hade relationsproblem skulle hon genast förstå vad saken gällde och ge vännen en adekvat lösning. Nej, det funkade inte för henne. Hon sysslade mest med sig själv. Hon tyckte om att tänka, att försvinna bort i dagdrömmar.  Det var det bästa hon visste. Kanske var hon en fullblodig egocentriker.