Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 14 februari 2019

Hjärtat


Jag följde dina läppars rundning
med mina
Så sa du
Du är annorlunda
Har du träffat en annan?
Sticket i hjärtat
Hur kunde du tro?
Förnimmelsen av din mun
Kylan i huden
gjorde mig tung
i hjärtat



tisdag 12 februari 2019

Knyter


Jag knyter sinnet
till förnimmelsen av dig
när jag misslyckas



måndag 11 februari 2019

Frank


Frank släntrade fram till mig. Hans kinder och haka var täckt med mörk skäggstubb. Håret var matt av smuts och stod rakt ut från skallen. Han log mot mig. I en mungipan satt en död cigarettfimp.

"Vad ska du göra?"
"Jag och Gittan har köpt biljetter till nästa film", sa jag och tittade på Gittan.
"Nämen, precis vad jag också tänkt", sa Frank och greppade min ena arm. "Kom."

Hans hårda fingrar grävde sig in i min hud.

"Vad ballt att gå på bio med dig", sa han och visade tänderna. "Din lilla gröngöling. Du vet ju ingenting. Jag ska lära dig hur man gör", sa han och tog tag i min hand. "I mörkret."

Fukten från hans handflata gjorde händerna hala. Jag försökte dra mig ur hans grepp. Det gick inte.



söndag 10 februari 2019

English


"Ursäkta, skulle jag kunna få slå mig ner här?"
Han talade utpräglad Oxford english.
"Vad dricker du? Vitt vin? Jag bjuder. Så klart", fortsatte han. "Du känner inte igen mig, eller hur?"
"Du ser bekant ut", sa jag.
"Det lyser om dig att du inte har en aning om vem jag är."
Jag tog en klunk vin ur glaset som precis placerats framför mig av mannen i baren.
"Jag bor på Margarets B&B", sa han och såg på mig med huvudet på sned.
"Gör du? Jag har nog inte sett dig där. Kanske förresten."
"Kära nån, jag har ju inte presenterat mig. Kevin heter jag."         
"Karin heter jag. Nu kommer jag ihåg. Jag såg ett namn i gästliggaren. Kevin ... något.
"Du är från Sverige?" sa han.
“Hörs det?”
“Du förstår, jag är ett språkgeni”, sa han.
Jag studerade hans min för att kolla om han skojade, men såg inget speciellt.
"Du har inte jobbat på Margarets så länge, väl?" fortsatte han och slukade de sista dropparna i ölglaset.
Han vred på huvudet och knäppte ett par gånger med fingrarna.
"Ursäkta?" sa barmannen med eftertryck och utan att sluta torka ölglaset han höll i. " Ville ni något?"
"Ett glas vin och en öl."
"Som ni önskar", sa bartendern med tillgjord röst och gjorde en ful min bakom ryggen på Kevin.
Jag övervägde om jag skulle resa mig upp och gå. Men jag satt kvar.



fredag 8 februari 2019

Idag



Tvättstugan fredag
en maskin trasig igen
Suck - ha tålamod

Det är värdigt att märka
att tingen är emot mig



torsdag 7 februari 2019

Så länge sen


"Det var ju så länge sen", sa Anna. "Många år sen."

Jag lutade mig fram över bordet.

"Har väl ingen som helst betydelse", sa jag och märkte att jag spottade tunna stänk av saliv i riktning hennes håll. Jag hann se en minimal ryckning i Annas ansikte.

"Men du måste gå vidare i livet. För din egen skull."

Hon lutade sig bakåt mot ryggstödet och la armarna i kors.

"Det där är bara klyschor," sa jag och la också armarna i kors. "Du fattar ingenting! Det funkar inte så."
"Klyscha eller inte. Så är det. Det är bara att tugga i sig."
"Herre gud!"

Vi stirrade på varandra under en kort stund. Anna öppnade munnen.

"Förlåt. Lyssna inte på mig. Jag är nog en dålig terapeut."
"Du är antagligen det", sa jag och raseriet som nyss näst intill knockat mig med sin styrka bleknade och försvann.



onsdag 6 februari 2019

Nästa steg


Hon stod med foten höjd en bit ovanför marken
Under låg en huggorm
Den låg alldeles stilla
Hon såg sicksackmönstret på dess rygg
Hennes kropp darrade
Det värkte i lårmuskeln
Sakta
Sakta
vred hon på kroppen
Hörde hur det knastrade svagt i gruset
Ormens huvud
svängde en aning
Så tog hon steget bakåt
Tittade
Ingen orm
Hade hon sett i syne?



tisdag 5 februari 2019

Vinter


Blankis i backen
Hon ramlade olyckligt
Benet höll inte

Hon klandrade sitt ego
Vinter är äventyrligt



måndag 4 februari 2019

Förvandlingen


Den dagen. Den speciella dagen när Anna fick frågan och inte kunde svara. Rodnaden som gjorde att kinderna pulserade av hetta och fukten klibbade under armarna. Det var förstås inte första gången. Men det var då hon bestämde sig. Aldrig mer. Vad det var som gjorde att allt havererade just vid det här tillfället ... det visste hon inte. Bara att hon sa högt för sig själv samma kväll, ensam i sitt rum; aldrig mer.

Annas synsätt förvandlades pö om pö. Hennes självkänsla växte sakta. Efter ett tag märkte Anna att hon tog ut stegen när hon gick på gatan, tittade folk hon mötte i ögonen.

Många år senare när Anna tänkte tillbaka på den tiden kunde hon le åt sitt aningslösa jag. Till och med tycka om henne.



fredag 1 februari 2019

Tåget


En dag för många år sen skulle jag åka tåg från Köping (Utnämnd till Sveriges tråkigaste stad. Ni har väl sett Tårtgeneralen?).För att vara på den säkra sidan hade jag kollat tiden med SJ.

"Jodå, tåget går från centralen tretton minuter över fyra."

Framme vid stationen spanade jag efter skylten med rätt perrong. Fanns ingen. Inget tåg skulle avgå till Uppsala. Alls. Den dagen.

  ... jag fick aldrig gå upp på tåget. Men däremot kom en taxi och skjutsade mig till Uppsala. SJ betalade.