Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 16 januari 2019

Vilja


Kanske hade han för ovanlighetens skull tillbringat natten ensam. Ingen naken, nattförförisk kvinna låg bredvid honom i sängen. Eller hade hon lämnat honom under natten? Det sista var mest troligt. I kroppen satt fortfarande spår kvar, intorkad svett, en slags ömtålighet och läpparna var svullna. Sängkamraten måste ha kyssts på ett våldsamt sätt. Han gillade inte kyssar. Han förstod inte hur han hade kunnat gå med på att kyssa en främmande person. Det var inte alls likt honom. Det var en mycket intimare handling än att ligga med någon. Kyssar sparade han till den speciella. Hon som skulle bli hans hustru. Någon gång i framtiden. Det var något som var fel. Inte alls samma känsla av välbehag som han brukade uppleva dagen efter. Han var inte ens så där besinningslöst hungrig som han annars alltid var efter häftig älskog. Mer illamående. Han behövde kräkas. Mot sin vilja drevs han att formligen kasta sig ur sängen och rusa in i badrummet.



tisdag 15 januari 2019

Sandkorn


Coffin Road av Peter May
Meningen: "Men jag vet inte vad det betyder."
(texten är inspirerad av en scen i början av boken)

Det gnisslade av sandkorn mellan tänderna. Han spottade.
"Vad har hänt?"
Han lyckades vrida huvudet uppåt. En kvinna med rynkiga kinder stod lutad över honom. Grå hårtestar flaxade runt hennes ansikte.
"Vad gör jag här?" sa han.
"Är du skadad?"
Han rörde på lemmarna. Inget brutet. Han skrattade till.
"Vad är det som är lustigt?"
"Bara det att jag känner mig pånyttfödd. Men jag vet inte vad det betyder."
"Vad?"
"Vet du?"



måndag 14 januari 2019

Ambition


Ambitionen måste vara att

alla har
lika rättigheter
lika värde

eftersom vi alla är
av samma sort
av samma ursprung

och förstå att vi är både
lika och olika
aparta och annorlunda

men
alla har inte en plats
normen hindrar oss

Vi hindras
Vi stoppas
Vi motas bort




fredag 11 januari 2019

Annars


Annars längtar jag
Vintertid främjar inte
min andliga lust

Jag vill se tussilago
Se blåsippan i backen


torsdag 10 januari 2019

Skogen


Filmen var gastkramande. På mer än ett sätt. En liten flicka i jordgubbsröd blank regnkappa  och en lika röd sydväst spred skräck i bygden. Ingen såg någonsin hennes ansikte. Bara ryggen på den lilla knappt ens meterlånga kroppen när hon försvann in mellan de höga granarna. Jo ... en gång anade man hennes bleka ansikte. Hennes mun sprack upp i ett stort tandlöst grin. Jag fick en förnimmelse av att det var en gammal människa innanför regnkappan. Rysningarna for genom kroppen, från hjässan och ner till tårna. Innan jag kunde fokusera på filmduken igen hade hon försvunnit in i dunklet. Jag undrade om hon bodde i skogen. Om det var en död människa som kom tillbaka för att hämnas. Hon var kortväxt, som en sjuåring. Ingen vuxen person. Frågorna hopade sig. Sen blev det lugnt. Människorna i byn gick tillbaka till normala gängor. Alla glömde bort den otäcka varelsen. Tills en dag ...



onsdag 9 januari 2019

Glädje


Du kom en gryning
En tid av lust och lycka
också med smärta

Jag ser på dig och tänker
Du är min kronprinssessa


tisdag 8 januari 2019

Tiden


Idag puttar mannen en rullator framför sig.
Klädd i tomatröd jacka och vita jeans går han med korta steg.
Han lutar sig tungt över gåstolen. På skälvande ben tar han sig sakta framåt.
Emellanåt tvingas han ta en omväg runt snöhögar.
Trots det fastnar han i små upphöjningar av snö.
Då rätar han upp den krumma ryggen och står still några sekunder.
Otroligt nog hinner han fram till spårvagnen innan den drar iväg.
När den passerar mitt fönster hinner jag se hur mannen dimper ner på ett säte,
höjer huvudet och vinkar till mig.



måndag 7 januari 2019

Lågan



Lågan inom mig
Den finns där så länge jag lever
Jag tröttnar ibland
Orkar inte
Dunkar huvudet i väggen
för att dölja smärtan i bröstet
Det funkar inte alls
Jag inser att så är mitt liv
Jag kommer inte undan
Måhända vill jag inte heller







fredag 4 januari 2019

Kamp


Du var stark
Bra på närkamp
Jag var svag
Urusel på närstrid
Jag gick undan
Du gick på
tills den gången
då jag fick nog



torsdag 3 januari 2019

Giganten


Under tiden Agnes släntrade ner längs gatan slängde hon blickar in i skyltfönstren. Vid ett fönster stannade hon med ens. Något i det mörka blanka glaset hade fångat hennes intresse. Något bekant. Utan att se skyltdockorna iklädda säsongens kläder stirrade hon. Han stod precis bakom henne. Hon vände sig sakta om. Riktade blicken rakt på mannen.

Chocken gjorde henne stum. Var det verkligen han? Giganten inom filmvärlden. Till och med en jättestor kändis i Hollywood. Kunde det vara sant?

"Vad är det med dig? Har du fått syn på en vålnad?" sa han.

Leendet som spelade på hans läppar tog udden av de konstiga frågorna. Agnes kunde inte låta bli att attraheras av hans mun. Den var lik Elvis Presleys. Lika mjukt formad, plutig med kurvig överläpp. Så böjde han sig ner mot hennes ansikte. Öppnade munnen och placerade sina läppar mot hennes. Hon ryste av den lena, fuktiga förnimmelsen.

"Vad håller du på med?" hörde hon en röst säga i hög ton.

En röst hon kände igen. Hennes man.


onsdag 2 januari 2019

Min framtid


Om framtiden kan jag inget veta. Tänk om jag kunde se in i framtiden. Ingen behaglig tanke. Eller är det? Jag kan inte låta bli att vara nyfiken. Jag som alla andra går mot den oundvikliga döden.  Kommer jag att lida? Gör det ont att dö? På något förunderligt sätt vill jag veta men ändå inte. 

Kommer jag att tycka att det är skönt att äntligen få återgå till något oidentifierbart jordaktigt i Moder Natur? Eller kommer jag att ha ångest över min kropps förfall? Min hjärna som skrumpnar ihop.

Kommer jag att bli frustrerad över att jag inte får svar om livets uppkomst? Om stjärnorna. Om hur universum har uppstått. Vilket öde som väntar vår planet. Hur länge det dröjer innan människan förgör sig själv.

Kanske lever jag så länge att jag får svaren.


tisdag 1 januari 2019

På nytt


Taket var kritvitt
hela rummet var vitt
En reva i takfärgen
kastade gnistor i form av en blixt
De svåraste i livet var att inte ge upp

Hon var klädd i bländvitt
kvinnan som stod i dörröppningen
Hon drog på smilbanden
Du förstår väl? sa hon
gåvan i att få en ny chans