Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 11 december 2017

P och Vart ska vi?

Elin höll mamma hårt i ena handen. Hon var både rädd och förväntansfull på en gång. Skolväskan höll hon i andra handen. För dagen innehöll den enbart två smörgåsar med pålägg, herrgårdsost var det nog, som mamma hade gjort i ordning och lagt smörpapper emellan för att de inte skulle klibba ihop. Första skoldagen.

"Vart ska vi?" frågade Elin.
"Det vet du väl?" svarade mamma.
"Men vad heter min skola? Det var det jag undrade."
"Påvelundsskolan. Nu är vi snart framme", fortsatte mamma. "Titta, där är det."

Elin betraktade den stora byggnaden i rött tegel. Det fladdrade i magen.

"Jag kommer och hämtar dig senare."


Elin såg länge efter mamma, hon blev mindre och mindre. Till sist försvann mamma i en kurva. Då vände hon sig om och började långsamt gå över den jättestora grusplanen, fram till trappan. Det var precis att hon orkade dra upp den tunga porten. När hon sakta gick längs den långa korridoren skapade hennes grova skosulor för varje steg ett dämpat ljud. Samtidigt kunde hon höra ett lågt brus av röster bakom dörrarna hon passerade. Längst ner såg hon en öppen dörr. Där var det nog.


torsdag 7 december 2017

Inte första gången

Det var inte första gången. Han hade sett det vid ett flertal tillfällen. Sekunderna innan han räknade med att det skulle komma betraktade han hennes ansikte oavbrutet. Och visst kom det. Det började alltid med att näsborrarna vidgades. Läpparna särades. Hon utstötte skarpa ljud. I munnen på motparten. Ibland lyckades hon höja röstläget så pass mycket att det dränkte den andres stämma, som då tystnade. Lika ofta lyckades hon inte. Det var vid dessa tillfällen den uppenbarade sig. Mun- och struprörelsen. Hon tystnade, pressade ihop munnen och formade läpparna till en grimas. Sen svalde hon så hårt att den förvridna minen liksom fortplantade sig till hakan och vidare ner till halsen där de horisontella mjuka vecken av fett darrade till.

Han visste inte hur länge han skulle orka med hennes underliga manér. När han väl upptäckte det. Efter det hade irritationen blivit värre och värre. Den kom inte längre krypande utan slog till som ett slag i magen. Det hela gick honom på nerverna, helt enkelt. Det var nog bäst för både honom och henne själv om han gjorde henne medveten om ovanan. En stöt gick igenom honom när han insåg hur det skulle bli. Att hon skulle ge igen. Han funderade. Säkert hade han också underliga saker för sig. Men vad?


tisdag 5 december 2017

Fnitter

Han pratar lugnt och håller rösten låg. Jag får ett intryck av föreläsning. Hon fnittrar. Hela tiden. Hennes fnitter skär igenom luften. Jag blir trött på att höra det. Irriterad. Hon som är en person med pondus, duktig i sitt yrke, kämpar för kvinnors rätt. Varför ler hon medan hon pratar, skrattar gällt samtidigt som hon pratar? Varför gör han inte det? 


måndag 4 december 2017

Butiken

Ta en bok. Välj en slumpmässig mening i mitten av boken. Skriv en text baserad på meningen.
Meningen: Man kan säga att jag kom till byn just före stängningsdags 
Från Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell,  sidan 87

Blev en liten vardagsbetraktelse:

Man kan säga att jag kom till byn just före stängningsdags. Inte bara säga så där svepande "man" och "kan säga" utan det var verkligen så. Jag  körde in på ICA:s parkering på baksidan av byggnaden. Den var tom. Inte en bil förutom min. En snabb tanke, att de flesta bodde nära och promenerade eller åkte spark på vintern. Jag log för mig själv åt minnet av en sparktur från min barndom. Jag och Agneta hade varit och handlat i byns speceributik. Säkert någon liknande den jag nu var på väg till. Vägen hem började med en oerhört brant backe. Nerför. Agneta satt och jag stod upp och styrde ekipaget. Omgående märkte jag att det gick för fort. Fast det var ju bara roligt. Vi hojtade av skratt. Jag tyckte att jag hörde Agneta ropa till. Jag tappade kontrollen och sparken drog rakt in bland granarna. Mot en stor trädstam blev det tvärstopp och jag flög. Som tur var störtade jag rakt förbi granen och ramlade på näsan rakt ner i snön.

"Agneta?" sa jag försiktigt. "Agneta?"
"Din jäkla idiot!" hörde jag och trots svordomen blev jag glad. Hon var vid liv.

Jag klev ur bilen och tog tag i shoppingkassen. Pulsade i snö runt husets gavel, fram till dörren och drog i handtaget. Inget hände.  Jag tog tag i vredet och ruskade kraftigt några gånger. Då fick jag syn på skylten som hängde mitt framför ögonen.

Öppettider mån - lör 0900 - 1800

Klockan var en minut över sex.





torsdag 30 november 2017

De väntar

En tanka:

Mitt huvud dunkar
hjärtslagen gör mig andfådd
Mamma och pappa

Jag förstår att de väntar
på mig i vardagsrummet


onsdag 29 november 2017

Gästen

Jag betraktade besökaren. Eller gästen snarare. När hon klev ut på scenen med armarna utsträckta var det helt tyst i publiken. Ingen verkade förstå. Hennes armar sjönk sakta ner tills de slokade som en vissnande orkidés tunna stjälkar. Hon tog några korta kliv längre in på scenen. Jag satt på första raden och kunde se henne tydligt. De tunna linjerna under ögonen och kinderna som var en aning insjunkna. Den violetta klänningen slutade strax ovanför knäna. Hennes så omtalade ben hade blivit knotiga och sandaletternas skyhöga klackar gjorde att hon fick en vacklande gång. För varje steg oroade jag mig mer och mer för att hon skulle snubbla. Så stod hon där mitt på scenen med ögon som svepande iakttog oss alla i salongen. Var det bara jag som hade insett att hon var kvällens överraskning? Jag höjde händerna och började applådera. 


tisdag 28 november 2017

Kulturkollos veckoutmaning om längtan

Att ha en längtan betyder för mig att ha livslust. En nyfikenhet som gör tillvaron spännande. I stort och smått.
Just nu längtar jag efter klockan halv sex i eftermiddag. Då ska jag möta en väninna som jag inte har träffat på ungefär ett år.
Jag längtar till 6 december. Då börjar den bokcirkel några väninnor och jag har startat. Vårt första möte. Vi har läst Begravd jätte av Kazuo Ishiguro. Får se vad vi tycker om den. Jag gillade den. Mycket.
Jag längtar till julen. Till julaftonskvällen då min man och jag ska äta middag (inte julbord) ute på krogen. Efter det åker vi hem och dricker ett glas vin och öppnar var sin julklapp som vi har köpt till varandra.

Så längtar jag till ...