Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 12 november 2019

Halka


Man sa att han halkade på orden. Hon förstod inte hur man kunde halka på ord. Hon såg framför sig hur bokstäver sladdade omkring i periferin. Hur de då och då bildade ett begripligt ord som någon, som råkade få syn på det, glufsade i sig och spydde ut i något sammanhang. Kanske grep den här mannen, som de pratade om, tag i ord som inte passade in. Som blev helt fel i sammanhanget. Det måste vara vanligt att gripa tag om ord som blev missförstådda av omgivningen. Inte minst hon själv blev ofta feltolkad. I fortsättningen skulle hon vara mer noggrann med vad hon grabbade tag i.



måndag 11 november 2019

Greta Thunbergs kylskåp?


Grönt är skönt, rött är sött
från egen odling
Smör från grannens gula rapsfält
Mjölk och ost och ull från egna fåret
Vatten från rena fjället
Någon som paxar det kylskåpet?


lördag 9 november 2019

Blåsa


På vägen till Grebbestad tänkte han att det här var en perfekt dag för att genomföra planen. Men av någon anledning ville han inte. Ville lika med orkade inte, eller kunde inte uppbåda tillräckligt med krafter. Det var en ordentlig risk han skulle ta. Tänk om någon råkade se? I alla deckare med någon moral dök det alltid upp ett ofrivilligt vittne, som antingen tillämpade utpressning eller skvallrade. 

Erik måste dessutom skaffa alla attiraljer. Orkade inte tänka på det just idag. På hösten blåste det nästan oupphörligt i Bohuslän. Det skulle inte bli svårt att hitta en ny lämplig tidpunkt. Snart så … annars fanns det risk att han skulle tänka om. Börja fundera på alla faror, allt som kunde hända som inte fick hända. Nästa stormiga skymning skulle det ske. Han tummade med sig själv på det. Helst bastant med regn också, även om det gjorde det hela tyngre att genomföra.

Erik nynnade högt för sig själv när han svängde in på Grebbestads stora bilparkering nere vid hamnen. Vad var det för låt? Så kom han på. Niklas Strömstedts Sista morgonen. Den var smärtsamt vacker. Han fick lite ont i magen.



fredag 8 november 2019

Påse


Erik hade inte lagt märke till det tidigare, men nu upptäckte han. På grund av den hårda blåsten regnade det horisontellt. På tvättställningen slokade sjöblöta kläder. Hans kalsonger hängde alldeles intill Ellas ordentligt tilltagna bomullstrosor. Ingen idé att hämta in dem nu. Måste åka in till Grebbestad. Handla. Trotsa regnet. Springa ut till bilen. Han reste sig upp, gick bort till Ellas rum, ställde sig på tröskeln.

”Jag åker och handlar.”
”Glöm inte köpa te till mig.”
”Det har jag väl aldrig gjort”, sa han.
”Men ändå, du är ju så glömsk. Har du tagit in tvätten?”
”Nej”, sa han och drog på ordet.
”Det öser ju ner.”
”Ja … jag glömde.”
”Där ser du.”

Han svarade inte, klev ut i hallen. I farten tog han med sig den väl använda plastkassen som hängde på en krok i hallen, öppnade dörren och slog igen den hårt efter sig.



torsdag 7 november 2019

Smyg


Erik reste sig upp. Det snurrade till i huvudet. Han insåg att han behövde näring, gick fram till kylskåpet, öppnade och kikade. Tomt förutom ett sexpack ägg. Måste åka och handla. Han kom att tänka på den gamla filmen med Sylvester Stallone. Rocky. Hur Stallone satte i sig råa ägg. Kanske han skulle prova. Erik vägde ett ägg i handflatan. Kramade sen sönder det med fingrarna, böjde huvudet bakåt och öppnade munnen. Ägget rann ner genom halsen. Känslan var samma som den enda gången han provade på att äta ostron. Som att svälja snor. Det rann ner genom halsen. Fast ägget var förstås inte salt. Det var nära att han fick upp äggsmeten igen, hulkade några gånger, sen la sig illamåendet.

Nu var den hemliga planen klar. Sen ganska lång tid. Han måste vänta in rätt tillfälle. Under inga omständigheter fick Ella misstänka något. Han öppnade köksdörren försiktigt, tog av sig tofflorna och i strumplästen smög han bort till panoramafönstret. Istället för att sätta sig i korgstolen satte han sig i soffan. Ella var van vid att höra gnisslet från stolen men han ville inte att hon skulle veta var han befann sig. Han stirrade på havet. Idag gjorde det uppror. Höga vågor med vitt skum slog hårt in över klipporna.



onsdag 6 november 2019

Regel


Ella började gnälla. Erik måste ge henne det, att det tog ganska lång tid. Om han hade varit i hennes ställe hade han blivit galen. Mycket tidigare. För det var vad hon blev. Sinnesrubbad. Vid det här laget hade han tjänat multum på sin serie om kommissarie Norton och hans strapatser i London. Han var väldigt medveten om en sak. De var gifta.

”Vill du skiljas? Skilj dig i så fall inte bara från mig”, sa hon. ”Utan en stor del av pengarna du tjänat på dina infantila deckare.”

Hur dum var han när han inte från början föreslagit att han ville skriva äktenskapsförord? Nu hade hon lagen på sin sida. Hälften var hennes. Utan pardon. Innerst inne tvivlade han nog på att han någonsin skulle få några böcker publicerade. Så blev det succé.

Till slut blev hon allvarligt sjuk. Påstod att det var hans fel. Att hon mådde dåligt av att han var en så bedrövlig man att bo ihop med. De ständigt återkommande depressionerna hon lidit av gjorde att kroppen blev svag. Hon blev diagnosticerad med lungcancer. Det var absolut inte av alla cigaretter hon rökt i sitt liv. Nej, det var enbart hans fel. I det här läget började tanken gro. Planen började ta form.



tisdag 5 november 2019

Hångla


Första gången de hånglade. Nu, många år senare, kittlade det fortfarande i kroppen av minnet. En hissnande förnimmelse i magen. Tyvärr gick den sköna känslan över snabbt som en ögonblinkning. Sen behövde han en partner med fräschare kroppskonstitution. Erik träffade andra. Ständigt åtminstone två kvinnor vid sidan av Ella. Det var en aning krångligt liv, men han fick ihop det och trivdes som fisken i vattnet.

Han arbetade hemma, skrev alltid på flera deckarmanus samtidigt. Det gjorde det hela så mycket lättare att han inte gick iväg till en arbetsplats. Eftersom han var fri att lägga upp dagarna som han ville, kunde Ella inte ha den koll på honom hon säkert hade velat. Att träffa kvinnor under några timmar hemma eller hyra ett hotellrum på stan, hur lätt var inte det? Ella anade säkert, men sa inget. Till att börja med.