Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

torsdag 7 februari 2019

Så länge sen


"Det var ju så länge sen", sa Anna. "Många år sen."

Jag lutade mig fram över bordet.

"Har väl ingen som helst betydelse", sa jag och märkte att jag spottade tunna stänk av saliv i riktning hennes håll. Jag hann se en minimal ryckning i Annas ansikte.

"Men du måste gå vidare i livet. För din egen skull."

Hon lutade sig bakåt mot ryggstödet och la armarna i kors.

"Det där är bara klyschor," sa jag och la också armarna i kors. "Du fattar ingenting! Det funkar inte så."
"Klyscha eller inte. Så är det. Det är bara att tugga i sig."
"Herre gud!"

Vi stirrade på varandra under en kort stund. Anna öppnade munnen.

"Förlåt. Lyssna inte på mig. Jag är nog en dålig terapeut."
"Du är antagligen det", sa jag och raseriet som nyss näst intill knockat mig med sin styrka bleknade och försvann.



6 kommentarer:

  1. Starkt, och igenkännbart! Det kändes skönt att "jag" blev så arg, och sen att Anna kunde ta udden av det, härligt att raseriet försvann sen <3

    SvaraRadera
  2. Typisk konversation där man pratar förbi varandra.

    SvaraRadera
  3. Håller hetlt med det Kalle Bys säger/ kram

    SvaraRadera
  4. Det samtalet kommer nog inte att leda någon vart...

    SvaraRadera
  5. Ibland fattar någon ingenting.

    SvaraRadera
  6. Ja antar att vi alla har varit med om liknande dialoger. Tack!

    SvaraRadera