Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 21 juni 2016

Psykologen


Länge gick Karin omkring och trodde att hon var egendomlig. Att hennes problem och hemliga vanor var unika. Det att hennes pappa var en tyrann till ett exempel. Alla hennes kompisar hade snälla pappor, som tillbringade en stor del av sin lediga tid åt sina barn. Lärde dem saker som var bra att kunna i livet. Men Karins pappa var alltid frånvarande. Hon berättade inte för någon att hon var rädd för sin pappa. Därför trodde hon att ingen förstod eller uppfattade hur det stod till.

Strax efter hon fick sin första anställning och kunde betala själv, ringde hon en psykolog. Karin sa inget, eftersom hon trodde att omgivningen i så fall skulle utgå ifrån att det var något fel på henne. Den här första psykologen hade specialiserat sig på drömtydning. Karin började aktivt att memorera sina drömmar. Det var svårt men ett roligt uppdrag. En gång talade hon med psykologen om en dröm som var väldigt svår att sätta ord på. Men hon vågade. Fast det var den gången hon tappade tron på drömtydning. Hon drömde att det var hon själv och inte mamma som var gift med pappa. Psykologens tolkning stämde inte alls. Att Karin skulle vara avundsjuk på sin mamma. Never. Det var sista gången hon gick dit.

7 kommentarer:

  1. Kan inte låta bli att le fastän det är sorgligt.

    SvaraRadera
  2. Jag gillar tydligheten och flödet i den här texten. Det känns väldramatiserat och att Karin är så stark agent. Och så är det trovärdigt från början till slut. Rätt vanligt att man tänker som hon, tror jag. Mycket bra!

    SvaraRadera
  3. Långt ifrån alla psykologer slår huvudet på spiken... Tänk om hon hade förstått att hon inte var ensam i sin situation. Men det är säkert inte helt ovanligt att man tänker så.

    SvaraRadera
  4. Tack för respons! Kanske jag fortsätter Birgitta!

    SvaraRadera
  5. Satte igång både känslor och tankar.

    SvaraRadera