Psykologen

Länge gick Karin omkring och trodde att hon var egendomlig. Att hennes problem och hemliga vanor var unika. Det att hennes pappa var en tyrann till ett exempel. Alla hennes kompisar hade snälla pappor, som tillbringade en stor del av sin lediga tid åt sina barn. Lärde dem saker som var bra att kunna i livet. Men Karins pappa var alltid frånvarande. Hon berättade inte för någon att hon var rädd för sin pappa. Därför trodde hon att ingen förstod eller uppfattade hur det stod till.

Strax efter hon fick sin första anställning och kunde betala själv, ringde hon en psykolog. Karin sa inget, eftersom hon trodde att omgivningen i så fall skulle utgå ifrån att det var något fel på henne. Den här första psykologen hade specialiserat sig på drömtydning. Karin började aktivt att memorera sina drömmar. Det var svårt men ett roligt uppdrag. En gång talade hon med psykologen om en dröm som var väldigt svår att sätta ord på. Men hon vågade. Fast det var den gången hon tappade tron på drömtydning. Hon drömde att det var hon själv och inte mamma som var gift med pappa. Psykologens tolkning stämde inte alls. Att Karin skulle vara avundsjuk på sin mamma. Never. Det var sista gången hon gick dit.