Examen

Ytterligare en scen från mitt pågående manus:

Leif var ett par år äldre än jag och gick ut gymnasiet före mig. Vi sade inte ta studenten. Det var helt ute. Gamla unkna traditioner, tyckte vi, som mådde bäst av att jättefort dunsta bort. Det var ju faktiskt ingen studentexamen vi tog. Ingen kuggades och det var inga muntliga prov. Inte en kotte behövde smita ut bakvägen. Bara några få bakåtsträvande killar och tjejer köpte studentmössor. Dem tittade vi andra snett på. Fast festade gjorde vi. Mycket. Jag kom mycket väl ihåg hur berusad jag blev den första kvällen. Vi hade hyrt en lokal på Baldakinen i Västerås. Åkte abonnerad buss dit. Några killar hade pluntor i byxfickan, som de hukande tog en klunk ur med jämna mellanrum. Med ett frågande uttryck i ögonen och en nick neråt knät tittade Mats på mig, men jag vågade inte. Tur var det. Det jag drack sen på krogen räckte. Jag blev full helt enkelt och spydde hela morgonen därpå. Så här efteråt skämdes jag. Mina axlar riste till vid minnet. Jag tänkte på vår fina granne, fru Kullander, som kom och ringde på och ville gratulera mig till min examen med en enorm bukett blekrosa rosor. Mamma fick rusa upp till mitt rum och väcka mig. Jag låg och sov fast klockan var över lunchtid. Med uppspärrade trötta ögon och ett stelt leende på läpparna tackade jag henne och hoppades att hon skulle gå snart.