Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 11 maj 2016

Livia


Utmaningen var att ta en bok.

Välja en slumpmässig mening i början av boken och skriva en text baserad på meningen.


Jag valde Elena Ferrantes Min fantastiska väninna:
"Hon tyckte att hon gjorde något rätt och nödvändigt, medan jag hade glömt alla goda skäl och säkert var där bara för att hon var det."




Nästan hela vårterminen hade gått när Livia en dag slutligen vågade gå till rektorn. Trots att hon visste att det inte alls var säkert att hon skulle få hans stöd. Eller att han ens skulle tro på henne. Eventuellt enbart med en kort vinkning  med ena handen skulle avfärda henne och säga att hon slösade bort hans dyrbara tid. Men hon tyckte att hon gjorde något rätt och nödvändigt, medan jag hade glömt alla goda skäl och säkert var där bara för att hon var det. Lektionen i geografi var precis slut och när jag med några snabba steg försökte komma ifatt Livia, stannade hon, vände sig om mot mig och sade:
"Nu har jag bestämt mig. Jag går jag till rektorn."

"Är du säker?"

"Nej."
Innan jag hann reagera hade hon småspringande börjat ta sig neråt i korridoren. Omgivningen var fylld av alla elever som hade rast och som skrikande var på väg ut eller på väg till en annan korridor, för en annan lektion. Vissa stod vid sina skåp och ett högt ekande slammer bildades när de slog igen skåpsdörrarna och låste. Efter några sekunder kunde jag bara otydligt skönja testar av hennes svarta hår som försvann bort. Jag började springa och kom ifatt henne precis nedanför trappen upp till andra våningen.

"Jag följer med dig", sade jag på inandning.
Bröstet höjdes och sänktes i snabb takt medan jag försökte hämta tillbaka normal andning.

Livia ryckte på axlarna. Hon stirrade på mig med en trumpen min.
"Gör som du vill."

Hon var ju min vän. Jag var tvungen. Tanken fanns där i periferin. Hade jag också varit utsatt? Precis som Livia. Hade jag förträngt det? Det värkte i halsen. Jag visste. Fast jag hade inbillat mig att jag gått vidare. Slagit ifrån mig alla mörka tankar. Kanske orkade jag inte påminnas. Kanske Livia var mycket starkare än jag.

11 kommentarer:

  1. Du har sånt fint flyt. Ikväll ska jag läsa din novell!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj vad kul Pia, med novellen! Tack för kommentaren!

      Radera
  2. En text med stor närvaro. Fint.

    SvaraRadera
  3. Spännande intressant och vill veta mera/ kram

    SvaraRadera
  4. Jättebra text som väcker nyfikenhet - hur ska det gå och vad har hänt?

    SvaraRadera
  5. Tack för era kommentarer! Ja jag tycker om boken, har kommit till hälften. Och meningen jag valde ur boken inspirerade mig. Kändes som om den passade mig ;-).

    SvaraRadera
  6. Vilken intressant skrivutmaning. Du satte liv i den och skapade en nyfikenhet.
    Helgkram Bosse

    SvaraRadera
  7. Bra text som gör att jag vill veta mer!

    SvaraRadera