Helt fel

Nästan direkt ångrade hon sig. Det var helt fel. Visst var det? Eller var det rätta att göra i hennes situation? Det snurrade i huvudet. Det gick inte att få ordning på tankarna. Hon skakade på huvudet och försökte tvinga sig själv att tänka klart. Om hon var riktigt ärlig mot sig själv. Då var det ingen tvekan. Hon älskade inte Bertil. Hade aldrig gjort och skulle aldrig komma att göra. Men han gav henne ett lugn, en trygghet. Hur länge skulle den känslan räcka? Hur länge skulle deras äktenskap hålla?

Hon betraktade honom där han kom gående över gårdsplanen. Bertil med sin taniga kroppsbyggnad. Alla kläder satt alltid för löst på honom, liksom fladdrade i vinden som en flagga på en flaggstång. Och trots att han ännu bara var trettio år hade håret börjat glesna ovanför pannan. När han stod med ryggen till hade hon sett en kal rund måne längst upp på hans hjässa. Hon reste sig upp från stolen och gick honom till mötes.