Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 6 september 2016

Minst


Hon blev ofta kallad liten. Fast hon inte var minst i klassen.  Kanske var det det blonda tunna håret, som aldrig låg still utan flög omkring i glesa testar runt ansiktet, som bidrog. Eller hennes spensliga ben, oftast med plåster på de beniga knäna. Hon ramlade jämt.  Det var något med balansen. Fast när hon sprang och tävlade med de andra barnen på gården vem som skulle komma först. Då vann hon alltid. Till och med över killarna. Det var nog när mamma ropade från balkongen att maten var färdig. Hon fick för bråttom. Snubblade och så låg hon där i gruset. Hennes mamma sa till henne att ta det försiktigt. Att hon skulle vara rädd om sig. Men hon ville ju så gärna komma upp till mamma innan maten kallnade. Det visste hon att mamma inte gillade.

6 kommentarer:

  1. Härligt med alla finstämda barnskildringar idag. Vackert!

    SvaraRadera
  2. Hon var bra på att kompensera och balansera på ett annat sätt :)

    SvaraRadera
  3. Underbart ordat!
    Framkallar minnen sen man själv var liten/ kram

    SvaraRadera
  4. Tack Pärlan, Birgitta och Ljusletaren!

    SvaraRadera
  5. Fint med barnets perspektiv, att vara minst men springa fortast, att skynda sig så mycket att hon ramlar på väg upp till mammas mat ... lilla gumman, tänker jag.

    SvaraRadera
  6. Tack Stanna härför dina fina ord!

    SvaraRadera