Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 12 september 2016

Brittas mamma


Det var knappt att Edith vågade möta Brittas mammas ögon. Det var något med blicken. Hon visste inte varför, men det kändes otäckt  i hela kroppen. Hon frös. När mamman öppnade dörren och tittade ner på henne. Det gick inte att stå still. Hon trampade med fötterna medan hon kastade hastiga blickar uppåt mammans nylagda blonda lockar.
"Britta! Hon är här nu. Skynda dig!"
Så såg hon Britta med dröjande steg närma sig.
"Jag hittar inte min gymnastikpåse", sa hon i dämpad ton.
"Men vad är det med dig? Måste jag hålla ordning på den, också?"
Edith stirrade på Britta, som stint såg ner på hallgolvet.
"Då får du gå utan den. Jag tänker inte leta."
Britta slank ut i trapphuset. Bakom sig hörde Edith hur mamman slängde igen dörren. De sprang ner för trapporna, ut på gatan. Solen sken och det var ljummet i luften. Värken i magen drog bort. Idag skulle de säkert spela brännboll på gymnastiktimmen.  

9 kommentarer:

  1. Väcker barndomsminnen. Hur rädd man kunde vara för vuxna ibland.

    SvaraRadera
  2. Aj, hård verklighet... Inlevelsefullt skrivet.

    SvaraRadera
  3. Håller med, så kunde man verkligen uppleva de vuxna. Bra beskrivet!

    SvaraRadera
  4. Ja även utan fysiskt våld kan man misshandla.

    SvaraRadera
  5. Var de två syskon?
    Den otäcka känslan fick du fram jättebra!
    /kram

    SvaraRadera
  6. Tack Ljusletaren! Nej, Britta är Ediths bästa kompis, som bor i samma hyreshus och de går även i samma klass.

    SvaraRadera
  7. Läskig morsa, å vad jag kommer ihåg min röda gymnastikpåse. Hatar den och minnena fortfarande.

    SvaraRadera
  8. Tack Pia! Ja och jag kommer ihåg att vi fick sy dem själva.

    SvaraRadera