Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

lördag 24 september 2016

Bosses tävling om hjälpmedel


Som vanligt har jag inte lyckats med alla deluppgifter. Men den här gången tror jag det mer berodde på att jag inte ville störa, än att jag inte hittade någon att fota.

Jag börjar med en röd rullator. På håll såg jag taxichauffören ta tag i stolen för att lasta in i bilen. Jag sprang. Han såg lite frågande ut när jag försynt och andfått frågade om det gick bra att fota föremålet.

 

 
En annan färg på rullator. Det här var nog den enda personen som inte var medveten om att jag tog en bild.

 

En vanlig rullstol. Kvinnan blev glad när jag frågade. Hon lyste upp och jag förstod att hon gillade att bli uppmärksammad.



En permobil. Även den här personen tyckte att det var kul  att vara med på bild.


 
Tre foton på hjälpmedel att komma ur och i:



 

Det jag kom att tänka på vad gäller hjälpmedel som saknas, är ingen pryl eller så som man kan ta på. Inte direkt i alla fall. Nämligen betydelsen av att vi har en hemtjänst som har tid att stanna kvar en stund hos den person de ska hjälpa, prata och dricka kaffe. Reflektera över livet. Inte bara rusa igenom besöket. Vi måste reformera hemtjänsten! Fotot på min egen gård får symbolisera ett hem. Vad gillar ni granen?
 

6 kommentarer:

  1. Idag är det exakt tre månader tills du kan danska runt den granen. :) Känns overkligt. Helst när vi gick längs med havet. Träffade på en äldre man som kom upp från sitt eftermiddagsbad.
    Vad glada de såg ut. Kul att de gillade aktiviteten. Eller var det du som var extra trevlig.
    Helgkram Bosse

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat! Vissa moment var inte lätta så i morgon får jag nog delvis kasta in handsken ;-)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att du lyckats bra för visst var det klrurigt emellanåt och man vill heller inte fotografera av ren nyfikenhet.
    Men det var en givande uppgift på många sätt och man fick fundera lite extra.

    SvaraRadera
  4. Nej, det känns verkligen konstigt. Med julafton alltså så nära inpå, Bosse.

    Tack znogge!

    Tack Ditte. Det var så jag kände några gånger, som att jag klampade på, så jag avstod. Tycker som du att det var en givande uppgift. Jag fick upp ögonen för problemet och hur många det är i min omgivning som behöver hjälpmedel.

    SvaraRadera
  5. GRATTIS till dig, bra jobbat!
    Den svåraste uppgiften tycker jag rent känslomässigt!
    Ha en fin Söndag!
    KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
  6. Den granen har attityd!
    Kul att personerna ställde upp på bild. Men så är det ofta, om man frågar så brukar man kunna få ett oväntat ja.
    Fortsatt trevlig helg, Ethel!

    SvaraRadera