Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 29 september 2016

Långt efteråt


Många år efteråt. Det gjorde ont ändå. Förutom de första sekunderna av förnekelse, av motstånd, visste jag att hon hade rätt. Pappa hjälpte mig att flytta. När vi var klara och alla kartonger var på plats i nya lägenheten. Pappa och jag stod vid bilen. Vi skulle ta farväl. Han såg på mig och sträckte fram handen. Han tog mig i hand. Som man gör med en bekant, inte en dotter. Hon hade sett. Betraktat scenen. Min väninna, hon hade aldrig glömt.

10 kommentarer:

  1. Sånt där är hemskt. Det sätter sina spår... Jag blir så klart nyfiken på att veta mer om den här pappan och varför han gjorde så här.
    jättebra!

    SvaraRadera
  2. Ibland är det skönt att det finns vittnen, som kan bekräfta ens verklighet. Först när jag läste tyckte jag också att det var bara hemskt. Sen tänkte jag på äldre generationer som inte hade så lätt för att visa ömhet och kramas. Men man känner nog som dotter vilket det är.

    SvaraRadera
  3. Bra beskrivet om en isig relation som känns!

    SvaraRadera
  4. Det var en svår/stark berättelse som lämnar många frågetecken.

    SvaraRadera
  5. Ja det sätter spår. Tack för respons!

    SvaraRadera
  6. Även hos mig uppkom flera frågetecken... Man undrar.

    SvaraRadera
  7. Ja, det finns många frågetecken, men det kanske är så som Stanna här, skriver, den äldre generationen vågar inte visa känslor!

    SvaraRadera