Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 12 oktober 2010

Hela mig

Jag står tätt, tätt intill trappen och väntar på att klockan ska ringa. Ljudet av första halvtonen blir signalen som förvandlar mig till en reptil som rinner upp för trapporna. Ormar kan ringla uppåt. Jag har sett en orm sekundsnabbt ta sig upp för en trästam hemma i vår trädgård. Så kvickt slingrar jag mig att alla andra bara hinner uppfatta ett blänk av en svart gracil orm. In i tryggheten.

Stänger dörren fort, fort. Men sen då? Det skyddet förvandlas kvickt till en chimär. En illusion. Jag hör att dörren öppnas. Vem kommer? Vänder mig halvt om och tittar försiktigt med ena ögat. Försöker göra mig så smal, se ut som ett streck från sidan. Men ändå i startposition.

Måste hinna smita undan, om tjejerna får syn på mig. De två som är ute efter mig, hela mig känns det som. Vad var det de sa häromdagen: Du är så torr och tråkig att vi kan höra ditt torra skelett rassla när du går. Kom hit så ska vi skallra sönder dig. Den gången hann jag springa iväg.

Där är de! Precis innanför dörren står de med huvudena tätt ihop, viskar, tisslar och tasslar medan de låter blicken systematiskt söka av hela omgivningen. Än har de inte sett mig. Snart får de syn på mig. Varför är de ute efter mig? Vad har jag gjort? Jag känner inte dem.

I samma ögonblick tar jag chansen. Nu eller aldrig. Kastar mig in i utrymmet under trappen. Väntar här en stund. Snart måste de gå till sitt klassrum. De vill säkert inte komma för sent. Sen går jag.

– Lisa, Lisa, nu igen, varför kommer du så sent?

– Ursäkta, fröken.

Säger inget mer.

8 kommentarer:

  1. Vilken vånda. Efter varje rast; varje ögonblick, kanske. Jag tycker de tre sista orden är överflödiga.

    SvaraRadera
  2. Usch ja, vilken vånda. Gillade bilden av gracil och snabb orm. Cissi

    SvaraRadera
  3. Så sorgligt! Och himla bra!

    SvaraRadera
  4. Lärde mig ett nytt ord i dag, chimär ;)...alltid trevligt.
    Inte kul för alla dessa barn som upplever detta dagligen. Bra fångat.

    SvaraRadera
  5. Bra skrivet om hård tillvaro.

    SvaraRadera
  6. Stackars, stackars lilla barn. Så ont det gör att läsa. Bra skrivet.

    SvaraRadera
  7. Hjärtskärande berättelse med väl valda ord!

    SvaraRadera