Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 19 oktober 2010

Bra att ha struktur

Kyrkdörren slogs upp, första tonerna av Mendelssohns bröllopsmarsch genljöd genom kyrkans väldiga sal. Allas ansikten vändes mot bröllopsparet. De hade huvudrollerna idag. Martin tittade på Lisa, tog hennes darrande hand i sin varma. De såg ner på sina fötter, hon hade pärlemorfärgade glittrande pumps och han svarta lackskor med lång smal tå. Martin och Lisa lyfte fötterna samtidigt, tog första steget med högerfoten, lite försiktigt, kollade varandra för att vara säkra på att komma i takt. Det hade de diskuterat flera gånger på sista tiden. Hur de skulle komma rätt från början. Hennes värsta fasa var att komma ur rytmen, såg i fantasin hur deras huvuden hoppade upp och ner i otakt. Att de fick studsa till för att komma rätt igen.

Hon suckade av lättnad. De hade hittat rätt i stegen. De började sin långa skridande vandring fram till altaret. Lisa kastade en snabb blick från sidan upp på Martin, märkte att han gjorde likadant. Det surrade i hennes kropp, alla sinnen sorlade och stimmade som om de var berusade. De hade kommit halvvägs när hon kom på det. Bröllopsbuketten? Det omsorgsfullt hårt bundna bollrunda knippet med ljust gröna och rosa rosor. Hon hade helt glömt bort den, att hon hade den i handen. Vänstra armen hängde slappt längs med kroppen och lika slakt hängde buketten i hennes hand, någonstans nere vid knäna.

8 kommentarer:

  1. "Hur de skulle komma rätt från början. Hennes värsta fasa var att komma ur rytmen, såg i fantasin hur deras huvuden hoppade upp och ner i otakt. Att de fick studsa till för att komma rätt igen. "
    En väldigt fiffigt placerad (och BRA) metafor blev detta, för min del, av rädslan inför att deras framtid tillsammans inte skulle bli så i "synk" som de denna dag drömmer om.

    SvaraRadera
  2. Exakt. Underbar metafor för rädslan för kommande (o)takt.

    SvaraRadera
  3. Håller med Escargot, och den underbart beskrivna nervositeten som gör att hon glömmer att hon har Bröllopsbuketten i handen :).
    Helt övertygad att många känner som denna berättelse, mer eller mindre.

    SvaraRadera
  4. Jättebra beskrivet, ser det framför mej, de olika delarna o så fnissar jag lite!

    SvaraRadera
  5. Fånig sedvänja, det där med bröllop. Varför ger sig folk in i det med öppna ögon?

    SvaraRadera
  6. En tradition är en tradition, svår att bryta, om man överhuvudtaget vill. Lätt att förstå om man ser sig om i världen, tycker jag. Jag tror inte att alla som gifter sig gör det med öppna ögon ;-).

    SvaraRadera
  7. Min näst roligaste och nervösaste dag i livet.
    Underbart beskrivet så nervös var man.... bra

    SvaraRadera
  8. Jag har aldrig gift mig, och kommer inte att gifta mig i kyrkan eftersom jag är fatalist, men kan gott tänka mig att du fångat känslan man har.
    Gillade mest det där med att hon grubblade på hur de skulle göra för att komma i takt.

    SvaraRadera