Ju längre jag lever desto mindre
förstår jag. Visst är det konstigt? En
sak inser jag dock efter många års levnad och det är att människan aldrig lär
sig av historien och att inget är beständigt. När jag var tonåring kämpade vi
för fri abort och för tillgång till preventivmedel och trodde att vi hade vunnit.
För all framtid. Vi trodde på allvar att vi hade lika rättigheter. Att alla var
lika mycket värda, trots skillnader i muskelstyrka , IQ (EQ var inte uppfunnet),
olika preferenser vad gäller kärlekspartners eller uppväxtförhållanden. Alla
hade samma möjligheter och samma skyldigheter. Så dumt. Så är det ju inte alls.
Jag vräker ner whisky i ett jätteglas.
Jag smuttar inte. Jag häller spriten ner i halsen. Överförfriskad säger jag sen
till mig själv med en aning slappa läppar:
"Skit samma. Nu ska jag koppla
av och bara njuta av livet till sista andetaget."
En text med ett annorlunda slut.
SvaraRadera/kram
Tack Ljusletaren! Kram
SvaraRaderaJa, nä, så är det ju inte alls... så jävla irriterande insikt som rätt ofta viftas bort och skuldbelägger kvinnorna och icke-cismän själva. Skål...
SvaraRaderaSkål! Tintomara!
Radera