Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

lördag 1 juni 2019

Elsa och Janne


Elsa hade vinflaskan i vänstra handen och korkskruven i den högra. Hon spetsade verktyget i korken och började. För varje drag gnällde proppen. Janne betraktade hur skruven borrade sig mer och mer inåt, neråt, tills den helt försvann. Elsa böjde sig ner och satte fast flaskan mellan de filttoffelförsedda nakna fötterna. Medan hon tog i av alla krafter stönade hon högt. Inget hände.

"Ska jag ...?" sa Janne.

Elsa gjorde en trumpen grimas och lät honom ta flaskan. Nu var det hon som betraktade Janne. Såg hur  vinöppnaren liksom flög upp ur korken, utan att ta korken med sig. Jo smulor av den. Resten satt kvar i flaskhalsen.

"Är du helt ....?!" sa Elsa utan att fullfölja uttrycket som  båda visste hur det löd.

Det tog en stund innan de kunde sätta sig ner och hälla upp varsitt glas. Janne petade bort korken smula för smula. Bit för bit. Elsa stirrade på den röda drycken. Små, små partiklar simmade runt.

"Äsch, vad fan!" ropade hon. "Skål!"



5 kommentarer:

  1. Så kan det gå, skam den som ger sig!

    SvaraRadera
  2. Ibland får man jobba lite för brödfödan eller drycken ;-)

    SvaraRadera
  3. Kul. Och som Znogge sa, man får jobba för dropparna ibland.

    SvaraRadera
  4. Andra meningen från början kanske du har glömt ett ord? ... och började att dra, kanske det ska vara :-)
    Bra/ kram

    SvaraRadera
  5. Så är det. Ibland ska det inte vara lätt (ofta) ☺.

    Hade inte tänkt det, Ljusletaren, men det blir förstås tydligare om "man" lägger till ett "dra" ☺. Tack!

    SvaraRadera