De hade kommit med hans egna kläder. En unken lukt blandad
med en svag doft av kemikalier, kanske malmedel, nådde näsan. Leif stirrade på
de slitna jeansen och t-tröjan som låg slarvigt hopvikt ovanpå. Hans vita
kalsonger skymtade under tröjan. Sen slet han av sig fängelsepaltorna. En
förnimmelse av äckel försvann i samma ögonblick och en lättnad drog igenom
kroppen, trots lukten, när han fick på sig sina egna kläder. Han satte sig ner
på britsen och stirrade rakt in i cementväggen. Efter en stund reste han sig
upp, omedveten om hur lång tid som gått. Benen var stela och för att få igång
dem trampade han på stället. Så skramlet av nycklar. Leif tittade ut genom
gallret. Där kom vakten sakta vandrande mot hans cell. Utan att säga något
låste han upp. Leif gick ut. Vakten tog ett tag om hans ena överarm och bredvid
varandra gick de förbi ett antal celler. Han kollade inte åt något håll. Det blev
en underlig promenad. Vakten haltade och Leif fick hela tiden parera så att de
inte dunkade i varandra, axel mot axel. In i en korridor han kände igen. En
rad med stängda dörrar på bägge sidor. I ett av rummen hade han blivit förhörd.
Han riste till av olust. In i ett rum med en lång disk. En uniformerad vakt
höll i en ryggsäck. Hans leende tolkade Leif som självgott. Som om han trivdes
med situationen.
"Check it", sa han och nickade åt Leif.
Leif rotade runt. Hans block fattades. I den noterade han när
han händelsevis kommit på dikter, speciellt intressanta ord eller om något
särskilt hänt.
"My notebook."
Kläderna har stor betydelse, bra skrivet!
SvaraRaderaSå bra skildrat men jag undrar varför blocket fattades...
SvaraRaderaHa en bra onsdag!
Verkar vara en personligt värdefull bok, undrar vad som hänt med den och varför... och vad står det i den..? Jag blir jättenyfiken på vad som hänt och vad som kan komma att hända. blir det mer? Super!
SvaraRaderaSpännande.
SvaraRaderaTack ni alla fina människor som kommenterar! Skrev scenen som en del av mitt nuvarande skrivprojekt. Det kommer mera ... :-).
SvaraRadera