Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

söndag 16 april 2017

Behövde


Det var så konstigt. Under ett kort ögonblick trodde jag att jag betraktade min pappas skarpskurna drag. Min pappa som har varit död i trettiosju år. I linoleummattans oregelbundna mönster kunde jag skönja hans ansikte och den mörka hårlocken som alltid föll ner över pannan. Det var som att se ett foto. Ett nytt foto som jag missat och plötsligt hade fått syn på i fotoalbumet. Sekunden efter fokuserade jag blicken, stirrade på mönstret ett annat sätt. Det var inte längre pappa, utan något helt annat, som jag först inte kunde tyda. Kanske en främmande man med ett stort skägg. Som gapade stort som om han var panikartat törstig och behövde något att dricka.

6 kommentarer:

  1. Ibland spelar det undermedvetna spratt. Bra skrivet.

    SvaraRadera
  2. Gillade det oväntade slutet ... hur du lade in ordet :)

    SvaraRadera
  3. Tack! Ja ibland drar fantasin iväg ...

    SvaraRadera
  4. Ja, sånt kan hända ibland, lite läskigt!

    SvaraRadera