Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 2 augusti 2010

Begränsat eller obegränsat med vatten

Dag 13

- Martin kan du kolla? Jag får inte igång duschen... igen. Jäkla förbaskade löjliga duschar.

- OK, svarade Martin med en djup suck, kommer.

De senaste två veckorna hade de mött ett antal fullständigt obegripliga duschanordningar. Ibland skulle man dra ut en spak, eller in en spak. Eller trycka på en knapp och sen vrida på tröga kranar. Ofta var det betalduschar. Man stoppade in en slant i en automat och sen kom vattnet. En liten stund. Lisa fick skynda sig. Vattnet kom droppvis, ibland kallt ibland varmt. Det fanns även badrum helt utan duschaggregat, med kran enbart rakt ner i ett badkar.

Dag 1

För ett par veckor sen stävade färjan in i Middlesbroughs hamn i nordöstra England. Det var skyfall när de åkte av båten i sin Alfa Romeo Spider cabriolet. Suffletten var nerdragen över deras huvuden. Lisa och Martin drog sen söderut till Whitby och Scarborough. Lisa funderade på om det var samma Scarborough som Paul Simon och Art Garfunkel sjöng om:

Are you going to Scarborough Fair?
Parsley, sage, rosemary and thyme,
Remember me to one who lives there,
for she once was a true love of mine


Dag 2 - 13

De åkte till York som Yorkborna själva påstår döptes till York av invaderande fullständigt sjövilda svensknorska blonda vikingar. Det är därför det finns så många rödhåriga individer i trakterna, sa de. Svart + vitt = rött.

Sen rakt ner via London till Brighton, vidare västerut till ett fullständigt förtjusande och charmigt Cornwall och Wales. Det regnade varenda dag, oddsen att kunna åka öppet var lika med zero. Ibland lyckades de förstå duschtekniken i badrummen som oftast var inredda med heltäckande storblommiga, gärna i brunt, mattor ända upp på väggarna.

Dag 14

Sista dagen. Dags att åka upp på färjan i Middlesbrough. När Lisa och Martin stod i färjekön hände något. En blå himmel uppenbarade sig, solen lyste och glänste. De halade snabbt fram sina solglasögon, kändes sig fräcka när de körde nercabbat upp på båten. Den ljumma vinden smekte deras svala kinder.

8 kommentarer:

  1. Den här texten har charm och rubriken sammanfattar den strålande!

    SvaraRadera
  2. jag tycker också om den. Den spretar och petar om du förstår vad jag menar... Bra

    SvaraRadera
  3. Jag gillar den också, och längtar efter att resa iväg

    SvaraRadera
  4. Jag också, känner igen mej bland alla obegripliga duschkranar;-)

    SvaraRadera
  5. Ja, men ibland är det ju så att man hänger upp hela sin reseupplevelse på en liten detalj, som duschkranar. Det är så mycket mer man upplever, men den där detaljen som kanske egentligen var obetydlig håller ihop resan, på samma sätt som du håller ihop berättelsen.
    Jag gillar också. :)

    SvaraRadera
  6. Lite lustig text ;) Absolut bra, väldigt! Kanske tack vare att den på sätt och vis var "obegriplig" :)

    SvaraRadera
  7. Tänk att jag tror hjärtat kan le. Jag kan känna det ibland. Din text kändes på något vis som ett fotoalbum, som jag fick titta i, Tack! Idag har jag lite svårt att läsa längre texter, men jag gav det en chans. Nu dags att krypa till kojs!

    Emilia

    SvaraRadera