Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 8 oktober 2018

Oron


Som barn var hon ingen stjärna. Nu många år efteråt grubblade hon ofta över anledningen till att hon alltid var ängslig, aldrig vågade öppna munnen, den sjukliga blygheten, illamåendet. Kanske var hon född sån. Möjligtvis var inte orsaken bara en enda utan en kombination av flera. Hennes auktoritära pappa, mobbningen i skolan, alla flyttlassen som gjorde att hon fick byta både skola och klass. Så mycket hon ångrade. Självhatet. Att hon straffade sig själv. Länge levde hon som om varje dag var den sista. Festerna, spriten, killarna. Förståndsmässigt förstod hon att det inte var någon idé att ångra. Det vore mycket bättre för henne mentala hälsa om hon glömde och gick vidare. Men hon hade ingen makt över tankarna. I motsats till vad många trodde var hon säker på att förträngning av minnen inte existerade.



10 kommentarer:

  1. Oftast finns det en förklaring även om man inte alltid vill inse det. Insikten kan man behöva hjälp att få...

    SvaraRadera
  2. Åh, du får skicka henne till en kompetent samtalsterapeut - så här ska hon inte behöva må.

    SvaraRadera
  3. Så likt vi har skrivit idag men ändå olikt. Gillar din text. Båda våra texter handlar om livet. Kul med olika vändningar. Bra!
    /kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det intressant att se hur olika det trots allt kan bli, trots likheter.

      Radera
  4. Vilken stark text du har skrivit. Fint men olyckligt!

    SvaraRadera