Året var 1972

Jag hörde tonerna slingra sig från salen ut till mig. My sweet lord med George Harrison. När jag klev över tröskeln svepte en våg av värme och svett över mig. Jag tog en klunk av drinken, lutade mig mot en vägg och stirrade ner i drinkglaset. I det vita vinet såg jag ett svagt ljus skimra. Efter en stund höjde jag huvudet. Min blick vandrade fram och tillbaka över dansgolvet. Paren som dansade blev till en enda skepnad som böljade fram och tillbaka över golvet. Ingen la märke till mig. Jag var som en transparent person, som kunde gå rakt igenom folk utan att de märkte något. En het önskan om att få vara med drog snabbt genom kroppen. Jag svepte i mig resten av innehållet i glaset. Ångesten i magen la sig sakta. Klockan var kvart i tolv. Snart slutade han.