Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 6 mars 2017

Sammetsbyxorna


Jag stirrade ner i knät. Bligade intensivt på revan i mina himmelsblå sammetsbyxor. Jag satte bägge tummarna i springan och drog längs det fnasiga tyget. Ett lågt raspande ljud uppstod när tyget gick sönder och revan drogs upp ytterligare. Det gick inte att låta bli att fortsätta. Det kliade i fingrarna. Som en tvångstanke. Även om jag förstörde plagget. Det spelade ingen roll just nu. Det enda jag ville var att höra ljudet. Ville se om byxorna skulle gå sönder ännu mer eller om de skulle vägra. Strejka. Hit men inte längre. Vid den dubbla sömmen på insidan tog det slut. En sax behövdes för att komma vidare. Jag reste mig upp och gick ut i köket och drog ut en av kökslådorna. Där låg saxen. Jag tog tag i den. Klippte med den några gånger i luften. Precis då vaknade jag.

9 kommentarer:

  1. Vilken dröm...! Mycket bra skrivet!

    SvaraRadera
  2. Ha ha ... vilken skön upplösning :)
    Jättebra Ethel!

    SvaraRadera
  3. Bra! Vilket oväntat slut. :)

    SvaraRadera
  4. Känner igen det där med att man förstorar revan fast man inte vill. Kul bekskrivet! Bra slut.

    SvaraRadera
  5. Vilken märklig känsla att bara dra sönder sina byxor. Tänkte först att det var ett barn, innan jag läste att det var en dröm. Fint!

    SvaraRadera
  6. Roligt att läsa era kommentarer! Tack!

    SvaraRadera
  7. Skönt att det bara var en dröm även om söndriga byxor är inne i dag. Sammet ska vara helt...

    Kram

    SvaraRadera
  8. Ja znogge, trasiga jeans ska det vara :-). Tack! Kram

    SvaraRadera