Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 20 mars 2017

Himlen


När Karin klev ut på gatan var himlen svart. I nästa ögonblick bländades hon av en enorm blixt som sträckte sig lodrätt rakt över himlavalvet. Så kom dånet. Det skränade i hennes hjärna. Brände som eld. Hennes kropp skakade när flödet gick rakt igenom. Förnimmelsen av en enorm kraft som gick rakt in i skelettet. Det kändes som om kroppen pulvriserades. I panik skrek hon rakt ut.
Något kändes fel. Karin tittade upp och upptäckte att hon låg på marken. Det var hårt, fuktigt och kroppen värkte av stelhet. Med ett stön reste hon sig upp i halvsittande ställning. Raklång hade hon legat på gatstenarna. Alldeles intill ingången till sjukhuset. Men ingen brydde sig om henne. Folk kom och gick i snabb takt och spatserade bara rakt förbi henne. De tvingades vänta någon sekund medan de automatiska glasdörrarna gled åt sidorna. Alla verkade ha bråttom. Hela tiden på väg. Hon tittade upp på himlen. Den var så intensivt klarblå att det sved i ögonen. Hon blev tvungen att titta bort. Instinktivt visste hon att hon inte skulle orka resa sig. Fortfarande halvliggande hasade hon de få meterna fram till byggnaden. Hon lutade rygg och huvud mot den hårda tegelväggen. Hon stirrade rakt ut i intet. Hade hon varit på väg in eller på väg ut? Med ens stod det klart för henne. Hon hade inte en aning.

11 kommentarer:

  1. Jag har heller ingen aning. Men det lät spännande att läsa. :)
    Kram Bosse

    SvaraRadera
  2. Vilken obehaglig upplevelse minst sagt men spännande att läsa.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Väldigt bra skildrat!
    Så här långt har det gått i dagens samhälle även om detta var en fiktiv berättelse.
    /kram <3

    SvaraRadera
  4. Vilken obehaglig text. Att bli liggande utanför ett sjukhus.

    SvaraRadera
  5. Oj så spännande berättelse och läskigt!

    SvaraRadera
  6. Så hemskt. Och att ingen hjälpte till. Fin beskrivning.

    SvaraRadera
  7. Tack alla! Håller på med en längre berättelse där jag funderade på om jag skulle ha den här sekvensen med eller inte. Efter er respons har jag bestämt mig; den ska med!

    SvaraRadera
  8. Usch, en mardrömsliknande känsla.

    SvaraRadera
  9. Oj vilken hemsk situation! Det där att ingen bryr sig är nästan det värsta - har själv upplevt det.

    SvaraRadera