Min pappa har varit död i trettioett år. Jag glömmer aldrig hans händer. Så fascinerande graciöst formade, lätt solbrända med perfekt formade nagelovaler. Han var noga med att alltid hålla sina naglar exakt lagom långa för en distinkt man. Min pappa hade mörkbrunt huvudhår, men de tunna hårfjunen på händerna hade samma färg som havre.
Jag längtade efter att få uppleva hur det kändes att stryka över hans händer, lätt krama de mjuka eleganta fingrarna.
Det hände aldrig.
Sorgligt. Vackert.
SvaraRaderaSå bra!
SvaraRaderaSorglig, och fin
SvaraRaderaSå fin!
SvaraRaderaVemodigt! Man vill liksom veta mer om den där relationen och varför det blev så.
SvaraRaderaJag förstår precis.
SvaraRadera