Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 4 augusti 2011

Vems ansvar var det?

- Mamma! Ska vi inte åka till djuraffären snart?
- Senare.
- Men du lovade att det skulle bli snart.
- Ja just det, lilla du, snart var rätta ordet. Vi väntar på din faster, förstår du. Det är hon som känner till var affären ligger. Elsas Zoo heter butiken förresten. Den ligger i Kungsladugård.
- Men, mamma, kommer inte faster snart då? Jag vill ha min hamster NU!
- Titta! ropade mamma Eva, där kommer hon ju!

Ebba vände så kvickt på huvudet att hennes tunna solblekta hår svängde som en nylongardin i luftdrag. Hon slängde en blick ut genom köksfönstret. Sekunden efter kastade sig Ebba ner från köksstolen, tog några skutt ut i hallen, slängde upp ytterdörren, hon stängde den inte efter sig. Ebba sprang nerför trapporna för att möta sin faster Britt.

- Äntligen!
- Jaså, är jag efterlängtad? frågade Britt samtidigt som hon satte sig på huk så att hon kom i samma höjd som Ebba.

Med högerhanden smekte hon Ebba över hennes runda rosiga kind.

- Ska vi åka på en gång? I din bil? Snälla!
- Ja det är klart.

Tio minuter senare rattade Britt sin svarta Saab 9000 rakt genom Mariaplans rondell och svängde höger in på Kungsladugårdsgatan.

- Här ska det vara i närheten, sa Britt, vi parkerar bilen och går resten. Det är inte långt.

Eva och Britt gick på var sin sida om Ebba. De höll henne stadigt i varsin hand. Britt höjde huvudet och sträckte upp armen.

- Här. Här är det. Där ska det vara, sa hon och pekade på en ödetomt.
- Där? Men där är ju bara en grusplan. Det ser ut som om huset är rivet, tycker jag.
- Men, jag vet att det är här. Det ska vara här. Elsas Zoo stod det på en stor skylt i blå och röd neon på väggen.
- Vi kan i alla fall konstatera att här är den inte kvar längre, sa Eva och log ett lite snett leende och neonet har antagligen gått upp i rök.
- Men, kära nån, känner de inget ansvar, bara riva huset så där utan att säga till?

8 kommentarer:

  1. Vilken besvikelse! Tur att det finns fler djuraffärer :)

    SvaraRadera
  2. Oväntad vändpunkt. :) Bra berättat.

    SvaraRadera
  3. Typiskt mostrar att inte ta sitt ansvar!*B*

    SvaraRadera
  4. Aj, aj vilket slut.... säger som Pärlan - tur det finns fler affärer.

    SvaraRadera
  5. Fruktansvärt ansvarslös zooaffärsägare.

    SvaraRadera
  6. kul! tänk att så många är världens mittpunkt....enligt sig själv...

    SvaraRadera
  7. Haha, jämrans otur. Och ´naturligtvis oerhört oansvarigt av (fd får man förmoda) zooägaren! Och barnets besvikelse måste ha varit alldeles förfärlig. Förmodligen var hon otröstbar!

    SvaraRadera
  8. Finurligt slut. Och jag kan inte låta bli att grunna över vart alla hamstrar (och guldfiskar och undulater och annat) tog vägen när Elsa klappade igen. :)

    SvaraRadera