Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 9 augusti 2011

Ironi (om att håna)

Kolsva, lördagen den 5 juni 1965

Det regnar ute. Vi är på promenad, min pappa och jag. Varför kommer jag inte ihåg. Kanske var vi på väg för att handla något i Kolsva Handel åt min mamma. Hon hade säkert glömt någon viktig ingrediens till vaniljbullarna hon alltid bakade på lördagar. Vi var bägge iklädda mörkblå regnrockar med sydväst i samma färg. Jag hade röda gummistövlar och pappa svarta. Han tittar ner på mig med stadiga klarblå ögon, pekar lite längre fram på den regnvåta gatan och säger:

- Trampa nu rakt ner i den stora vattenpölen där borta. Och stänk ner dig ordentligt.

Jag vet att han inte skulle uppskatta något svar tillbaka så jag säger inget, fast jag vill. Jag vågar inte.

Jag påminner mig ett annat tillfälle. Jag är på väg in i hans, för det är verkligen min pappas och ingen annans, mörkblå Volvo Amazon Combi. På ungars vis slänger jag mig in i baksätet och drar snabbt igen dörren.

- Ska du tvunget försöka få ut bildörren på andra sidan eftersom du slungar igen den? hör jag en skarp röst från framsätet.

Inte heller den här gången svarar jag. Kryper ihop i baksätet och stirrar tyst på pappas smala nacke.

10 kommentarer:

  1. Ooo man får tänka sig för ibland! Vilken känsla du förmedlar - helt fantastisk text!

    SvaraRadera
  2. Bra och välskrivet, mycket trovärdigt! Får en att tänka på vad man sagt i vissa situationer i livet!

    SvaraRadera
  3. Fint och gripande! Gillar!

    SvaraRadera
  4. En text som gör ont att läsa.

    SvaraRadera
  5. Ironi är svårt att ta emot. Bra skrivet

    SvaraRadera
  6. Oj vad ont det gör i barnahjärtat! Jättebra skriven

    SvaraRadera
  7. Usch ja, ironi är hemskt och ändå hamnar jag ofta där själv, ont i magen... Fint skrivet.

    SvaraRadera
  8. Stark text, förmedlar en obehaglig känsla!

    SvaraRadera