Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

fredag 17 december 2010

Sommar på landet

Vi satt dolda för världen. Det var sommarlov, familjen var på landet hos farfar. Han och hans medhjälpare hade med svetten lackande hässjat hö hela veckan. Under en av höhässjorna befann vi oss, Anna min syster, Agneta, Hedvig och jag. Det luktade en aning fränt av fuktig halm. Mörkret var kompakt förutom någon liten slinga av ljus som letade sig in mellan några halmstrån.
Jag tittade stint på de andras mörka skuggor. Det enda jag såg var tre par ögonvitor och då och då vita tänder som skymtade fram. Spänningen i luften steg. Det kliade på kroppen. Det var säkert höet som var en aning hårt att sitta på och som stack med sina styva strån in på bara kroppen.

– Ska jag berätta en spökhistoria?, sa Anna.

– Ja!, ropade vi andra.

– Jo, det var så, började Anna, att en liten flicka var tvungen att gå med ett flaska mjölk till den gamla änkan som bodde i torpet några kilometer från flickans föräldrars gård. Det var mitt i vintern, klockan var fyra på eftermiddagen och det var redan mörkt. Månen var ny, så den lyste bara svagt på himlen. I ena handen hade hon mjölken, i den andra en ljuslykta. Hon började gå, rakt in mellan granarna gick stigen. Efter en liten stund kände hon att en hård vind drog över kinderna. Sen blev det svart. Ljuset i lyktan hade slocknat.

Vi drog efter andan. Jag tog tag i Annas hand.

- Vad hände sen?, ropade Hedvig.

Anna kramade min hand så det gjorde ont.

- Hur skulle hon nu se stigen?, fortsatte Anna. I samma stund som flickan tänkte tanken, hörde hon ett brakande ljud bakom sig. Hon hann inte ens vända sig om innan…

Längre hann inte Anna. Agneta, Hedvig och jag kastade oss under höga skrik upp från marken och brakade ut ur höet, ut ur mörkret. Därute stod farfar, bredbent, med armarna i kors och betraktade oss.

– Vad gör ni där?, frågade han med allvar i rösten, vad har jag sagt om att krypa in bland alla loppor?

6 kommentarer:

  1. Jag får lite Bullerbykänsla. Fint!

    SvaraRadera
  2. Kommer sakna dina puffar, men spännande med heltidsuppdrag! Mysig känsla. Gillar den sista meningen om att krypa in bland lopporna. Känns själupplevt.

    SvaraRadera
  3. Jag har också suttit sådär...varje sommar med min syster och mina kusiner. Men vi klarade oss från loppor. Texten ger mig härliga minnesbilder. Tack för det! Kommer att sakna dig massor

    SvaraRadera
  4. Hoppas det känns bra med ditt heltidsuppdrag. Kommer att sakna dina puffar , för deras tidskänsla och känslighet. Vidare kommer jag att sakna dina kommentarer. Det känns skönt att ha dig som läsare.

    Jag måste få berätta en fånig sak. Inger Frimansson har en nästan likadan bil som min. Hennes bil heter "Lillen", min heter "Lillan".

    Lycka till. Sköt om dig och ha det bra.

    SvaraRadera
  5. Ha det bäst och lycka till! Härligt att bli så där skrämd som man bara kan bli som liten!

    SvaraRadera
  6. Nu är jag petig men halm o hö är inte alls samma sak. Annars kände jag lukten o spänningen o alltihop.
    Kram

    SvaraRadera