Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 15 december 2010

Rädsla (skrivpuff 15/12 om att stötta)

Det var ingen förhastad tanke som till slut fastnade i mitt huvud. Den hade svävat ovanför mig länge utan att jag hade vågat uttala den: Har jag en beroendepersonlighet? Ingen fråga är för liten, inget problem för smått för mig. Jag kan inte avgöra själv. Vågar inte. Någon annan får ta ansvaret. Vad tycker du? Går du med mig? Vanliga frågor som ofta lämnade mina läppar. Är jag panikartat rädd för att bli övergiven?

Men så är det väl ändå inte? Igår, till exempel, sa jag till min man: ”Nej. Jag stannar hemma, jag går inte med dig till klubben och äter julbord.” Fast när han hade gått satte jag mig i soffan framför TV:n. Stirrade in i apparaten, kunde inte ta in det jag såg. Mitt dåliga samvete, min ängslan snurrade runt och bet sig fast i mitt ansikte. Tankarna plågade mig.

Varför… varför gick jag inte med? Jo, för att han inte kunde lova att jag inte skulle bli lämnad ensam. Jag ryggade tillbaka inför att bli stående någonstans i ett hörn och känna mig som om jag frusit fast i golvet. Oförmögen att ta ett enda litet steg. Jag är rädd. Så är det. Rädd för människor. Varför är jag inte kapabel att stå stadigt, vara rak och stolt, ta ansvar över mig själv? Jag önskar innerligt att jag visste hur man får den kraften. Vilken lycka det vore att känna styrkan i sig själv, inifrån sitt eget bröst, från hjärtat.

7 kommentarer:

  1. En personlig och berörande text där du får fram känslorna genom gestaltningen. Gillar.

    SvaraRadera
  2. Du har just beskrivit mitt liv...

    SvaraRadera
  3. vågat och ärligt, sånt tycker jag om!

    SvaraRadera
  4. Ja jättebra tycker lite synd om "dig".
    Bra förmedlat.

    SvaraRadera
  5. Bra! Tycker inte heller om att bli lämnad i ett hörn.

    SvaraRadera